God morgon!

Nu har jag äntligen slitit mig upp från den varma härliga sängen. Det tog ett tag eftersom att mina två livliga katter höll mig vaken inatt. De lekte till förbannelse på nedervåningen med någon pinne som levde om. Var tillslut tvungen att gå ner mitt i natten och gömma bort den.

När jag kom ner imorse hade de på någon sätt fått ner den från den högt uppsatta hyllan. Nu börjar mina små bebisar bli stora rovdjur som inte låter mig vara högsta hönset längre. De trotsar min auktoritet och trampar på min värdighet!

Idag ska jag lägga in högsta växeln och skriva klart teoriavsnittet till uppsatsen. Det är iaf min förhoppning och önskan, sen får vi se hur det går. Har förresten fått ett livstecken från min mamma. Hon har det bra trots jobbiga kineser som sliter och drar i henne. Idag skulle hon på någon pärlmarknad och de har besökt sidengatan. Igår var dem och kikade på Kinesiska muren, minggravarna och den förbjudna staden. Låter trevligt. Synd bara att man själv sitter här i regn och rusk och tragglar C-uppsats!

Jag minns när hon och jag var i Turkiet, min första resa utomlands. Vi blev uppassade som om vi vore kungligheter bland invånarna, men efter en vecka var jag less på att alla skulle berömma min mamma för hennes blonda hår och isblåa ögon. Beautiful mother fick jag höra vart än vi gick. Tillslut blev jag som ett vilddjur och började skrika tillbaka till turkarna. Jag blev skoningslös och ilsken. Mamma som inte kan säga nej till någon fick jag lov att skydda med mina bara händer. Det var då jag insåg vad jag egentligen var kapabel till.. Så jag kan förstå varför mamma skrev i mailet att hon önskade att jag var där med dem bland alla säljare. The beast fattas i Kina!

So long suckers!