Igår kom mammas kusin från Åland hit för en snabbvisit.
Han är tydligen fascinerad av fjällen och det norrländska landskapet så han bestämde sig för att ta en tripp hit upp och hälsa på släkten innan han åker vidare till snön och lapplandsfjällen.

Trevligt att se en man jag sist såg när jag var 7 år. Jag kan väl inte påstå att jag minns speciellt mycket av honom då nästan hela den finska släkten kom hit och virvlade runt. Det är inte så ofta man tänker på alla släktingar man har i grannlandet. Mormor flyttade hit från Finland när hon var i 20-års åldern och de flesta av hennes syskon stannade kvar i Finland. En sommar var vi där och hälsade på och då fick jag bland annat se huset där mormor bodde med sin familj, jag var 6 år då och upplevde huset som pyttelitet. Då kan man bara tänka sig hur litet jag skulle uppfatta det idag.. Jättelågt i tak och rummen var minimala. Att två vuxna och en hel drös med ungar fick plats där är för mig en gåta. Ett annat minne jag har är av frukostarna vi åt där, det var som en hel hotellfrukost med allt du kan tänka dig, det fanns t.o.m tårta. Det om något är väl lyxigt att äta till frukost när man är 6 bast!

Etti, mormors syster som vi bodde hos hade gjort frottéhjärtan för oss att sitta på i saunan/bastun. Jag fick en pytteliten, mamma fick en lite större och pappa fick en jättestor. Synd bara att vi lämnade kvar dem. Jag minns även att jag åt ärtskidor som en besatt, de hade odlat på sidan av huset och jag fick äta hur mycket jag ville.

När jag var mindre brevväxlade jag mycket med min tremänning Janina som är ett år yngre än mig. Och av vad jag har hört så har både hon och hennes äldre bror barn och hela faderullan. Där gick det undan.. Tråkigt att man inte har någon vidare kontakt idag dock.

Trots språket och de fula frisyrerna så gillar jag ändå Finland. Kanske för att en liten del av mig härstammar därifrån och en fjärdedel av min släkts historia finns där. Sen behöver jag nog inte nämna lakritsen och spriten.. It's to die for!