Jag gruvar mig lite inför imorgon. Taiga ska sövas och tumören på hennes has ska opereras bort av en karl som raspar hästars tänder till vardags. Han är veterinär såklart, men jag ska lägga mitt barns liv i hans händer.. Sist jag la hennes liv i någons händer kom hon hem med en opererad tand. Under operationstiden satt jag mest och grät som ett barn medan mina kurskompisar försökte göra ett grupparbete. Hur ska det då gå den här gången?!

Åh jag är så blödig att det är skrämmande. Jag kommer aldrig att kunna lämna bort mina framtida barn.. Stackars barn!

Titta bara.. vem kan med gott samvete sticka kniven i en sån där söt liten tjej??

Jag är söt oavsett vad folk säger!!