Flygfärden jag aldrig glömmer

Det var Torsdag och soligt, jag cyklade hemåt från jobbet, allt är frid och fröjd. När jag nästan är hemma och ska korsa vägen in på min gata kommer en bil i säkert 50-60 km/h, jag ser den inte bakom elhuset som står ivägen men jag hör den komma.  När jag ser den får jag panik, tvärbromsar, framhjulet på cykeln låser sig och det sista jag kommer ihåg är att jag flyger över cykelstyret och ser asfalten närma sig.

Efter en nanosekund fattar jag vad som hänt, jag ställer mig upp och kollar att kläderna klarat sig (som att det har någon betydelse?). Inte en skråma på textilierna och min första kommentar är: - Oj, mina kläder klarade sig!

En annan cyklist närmar sig och undrar hur det gick? Jag förklarar att det gick bra och att mina bromsar är trasiga. Sen kommer föraren till bilen och förklarar för mig att mina frambromsar måste justeras och att han varit med om samma sak. I chocken och förvirringen tänker jag inte på att han faktiskt körde som en vettvilling på en kvartersgata där barn leker och 30 km/h är den vettiga hastigheten. Inte nog med det, när jag blickar mot bilen ser jag att han har ett barn i bilen.

Jag avfärdar hjälpen han erbjuder mig och sätter mig på cykeln hemåt, när jag cyklat några meter känner jag en outhärdlig smärta i höger knä. Jag inser samtidigt att det faktiskt kunde ha gått mycket sämre än ett ont knä och lite skrapsår på handen. Chocken landar och tårarna sprutar när jag berättar för Ph vad som hänt.

Smärtan i höger knä blir bara värre och värre. Jag haltar och har fruktansvärt ont. Jag bandagerar knäet och haltar mig fram. Jag tar bilen till middagen hos Phs mamma vilket gör ont när jag gasar, känner mig dessutom som en slacker när jag kommer i rosa mjukisdress. Men det var det enda jag fick på mig efter bandageringen. Ingen big deal. Igår på jobbet fick jag ta taxi till hembesöket några kvarter bort. Kändes astöntigt.

Idag känns det bättre i knäet, jag kan stödja på det och har köpt ett tub-bandage som ger ett bra stöd. Men jag har ont i alla andra delar av kroppen. Muskelfästena har fått sig en rejäl omgång vid flygfärden, även rygg och rumpa gör ont så ont. Idag blir det en Lördag i vilandets tecken.

Kommentarer
Postat av: Emma

Åh, den där korsningen är farlig, ruskigt dålig sikt! Stackare. Hoppas du blir bra snart. Kram

2010-08-21 @ 15:44:39
URL: http://bloggpepp.blogspot.com/
Postat av: maisan och pappa

Huvudsaken är att du klarade dig förhållandevis bra (om det är en tröst just nu) det har kunnat gå riktigt illa om du störtat på huvudet. Kramisar från oss.

2010-08-23 @ 16:55:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0