Det har varit dåligt med uppdatering här idag. Kan bero på att jag spenderat hela förmiddagen på Blodcentralen på sjukhuset.

Som bestämt åkte både jag och Em iväg för att göra den goda gärningen och bli tappade på blod tidigt imorse. När vi kom dit började jag med att skrapa två Triss-lotter jag fick för att jag värvade henne förra året. Med den här dagens otur kan jag så här i efterhand förstå att det var två nitlotter.

Jag blev inkallad att lägga mig på en sån där brits. Hon stack mig med den baotastora nålen och gav mig en varm plastbubbla fylld med varmt vatten som jag skulle klämma på var tionde sekund. Efter 5-10 minuter var jag tappad på mina deciliter och kände ganska snabbt att den där sista decilitern gärna hade fått stanna kvar.

Det blev mörkt och när jag vaknade upp stod två personer över mig och pratade med mig. För en kort sekund fattade jag inte alls vilka dem här toktanterna var för några.. de hällde i mig några skitäckliga droppar för att öka blodtrycket. Jag fick därefter ligga med benen högt och mitt blodtryck kollades var 10:onde minut. Fick en banan och lite saft av Em som var pigg som en mört efter sin tappning. Men den där bananen jag hade bett om skulle jag nog ha hållt tyst om, efter att ha ätit den minsta banan-bit ni någonsin kan tänka er känner jag hur kroppen förvandlades igen och ropar försynt på någon sjuksköterska, sen svimmar jag.

Då blir det fart och fläkt på bygget, de slänger över mig på en annan brits som de sedan styr in i ett patientrum och håvar in en droppställning och en påse dropp. En nål sticks in i handen som gör hundra gånger ondare än blodgivningsnålen som ändå är tio gånger större. Där får jag ligga med en filt, ett täcke, två värmedynor, en tak-tv, ringklocka och en droppställning. Em var gullig och stannade kvar tillsammans med mig fram tills att hon var tvungen att åka till jobbet. I samma veva flyttades jag ut till den stora blodgivningssalen med en skärm som gjorde att de andra inte kunde glo på mig som säkert såg ut som ett levande lik.

Jag blev så imponerad av personalen, alla var så omtänksamma och gulliga mot mig. De försökte även övertyga mig om att jag skulle återkomma om några år och tio kilo. Jag hade mest troligt för lite blodvolym för att kunna tappas, vilket också innebär att jag saknar några deciliter blod i mitt omlopp.

Så nu ligger jag här i soffan och glor på alla dansanta par i rutan. Jag vill också ha energi över för att studsa runt i paljetter.. Ska nog trösta mig med några ostkrokar.