Melodfestivalens första

Det var en trött tjej som kom hem igår efter en efterlängtad festivaldag. Hade verkligen inte ork att blogga när jag kom hem igår. Men ni ska veta att alla förväntningar uppfylldes. Glädjens känslor låg på topp och som alltid var peppen hög när bilen rullade mot Foppa-land.

När vi kom fram till Fjällräven-center fick vi direkt syn på Melodifestivalsvagnens lilla säljvagn utanför. Mest peppade blev vi när vi såg den lilla bebis-bodyn till den kommande schlagerbebisen som skvalpar runt i min väns mage. Den var given. Jag som inte har något skvalpande foster inuti mig köpte en mössa till mitt eget hårprydda huvud. Den är hur skön som helst!

Efter att ha snurrat runt och fått broscher, snacks, Melodifestival-chokladbollar entrade vi arenan och fick syn på scenen med de blinkande skärmarna och hela festivalstaben in action. Magik är ordet.

 

Här står Henke och informerar oss om vad som kommer att hända och ske under repetitionerna, vi fick även en liten skymt av Generalen himself innan hela tjottabalongen satte igång, tyvärr kom en massa andra nissar ivägen när jag skulle fota, så det blev liksom inget foto av den paparazzi-synen.

 

Eftersom att vi hade med oss två blåbär så kändes det extra roligt att se hur dem reagerade till allt ståhej. Jag måste ändå säga att Dolph, Christine och Måns skötte det hela hyfsat för att vara första gången. Vi kände ändå att de hade behövt några fler rep på grund av lite felsägningar och lampor som inte riktigt hade hittat sin riktning mot scenen.

Men skit i upplevelsen.. låtarna då?

Ola som första nummer tycker jag var bra, melodin satte sig som ett plåster men jag kände ändå en önskan om ett större scennummer. Det hade varit fint med lite bakgrundsdansare och lite mer koreografi till Ola-ponken. Killen är helt klart värd en finalplats!

Jenny Silver då? Men så tragiskt, vad pysslade hon med med sin armviftning och den där alien-kostymen? Den där grytvanten hon hade placerat på armen såg ju bara för knepigt ut. Låten var ett gigantiskt sömnpiller och jag anser att hennes åttondeplats inte var mer än rätt.

Linda Pritchard tyckte vi om. Jag gillade att hon dansade tillsammans med sina dansare och kunde leverera energi och styrka i sitt nummer. Låten satt som en smäck och den ser jag fram emot att få dansa till på dancefloor! Synd bara att Svenska folket är tondöva och glömde bort att rösta på henne. En femte plats var inte rättvist!

Pain of Salvation, snacka om PAIN! Mest förundrad blev jag när jag insåg att det endast var sångaren och keyboard-killen som fick göra nåt. Resten satt vid sina instrument och såg mer eller mindre deprimerade ut. Inte konstigt när det bara fick sitta som fån och i slutet av numret lämna scenen. Låten handlade om vägsalt.. bara där borde väl folket förstå att det här är dömt att misslyckas, men näee.. jävla sverige!

Anders Ekborg levererade en maffig musikallåt som jag fick rysningar av. Jag gillade Anders helskarpt! Det gjorde tydligen inte svenska folket, vilken besvikelse. Jag kan förstå att låten kanske inte föll gemene Svensson i smaken, men karln kan ju sjunga för sjutton! Vilken pipa!

Jessica Andersson, vilken snooze-fest hon bjöd på! Balladen hade ingen power och absolut ingen tonartshöjning som kanske hade skapat en och annan knottra på min arm. Saknade en melodi som fastnade. Den var intetsägande och jag kan inte nynna på låten idag. Det är inte ett gott tecken.. Hade hellre sett Linda Pritchard i andra chansen än Barbiedockan.

Frispråkarn, vilken tönt! Bara i introsnacket ville jag dyka under stolen. "Jag har hustlat ett tag nu.." Va? Hustlat? Vem i schlager-världen fattar det där hippeti-hoppeti-tugget? Jag hade önskat en textrad under minutrarna han rappade på scenen. Fattade inte hälften, att han var singel var däremot inte svårt att fatta, inte bara på texten utan även på hans attityd. Snacka om att killen har stort självförtroende.. Uhh!

Salem Al Fakir, åh så Söt! Jag tror att många började rösta på honom redan efter introsnacket där han berättade om hans första framträdande där hans mamma satt mellan honom och publiken. Hjärtskärande gulligt, jag blev helt såld på hans lätt läspande röst. Helylle-Salem levererade dessutom en trallig låt som imorse uppenbarades i mitt huvud. Helt rätt att killen fick en finalplats!

Så för er som missade det totala resultatet så gick Salem Al Fakir och Ola till Finalen i Globen och till Andra chansen gick Jessica Andersson och Pain of Salvation.

 

Idag blir det en Festival-Delicato och en kopp kaffe med en massa härliga minnen från igår!


Kommentarer
Postat av: Petra

haha. och jag som gillade pain of salvation bäst! :P

2010-02-07 @ 13:51:59
URL: http://petras.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0