Vilket rejs!

Efter den supertrevliga festen hos Em igår planterade jag rumpan i soffan och fick se den mest rafflande skidåkningen i nutidshistoria. Jag skrattade av nervositet där jag satt..

I slutminuterna när det var som mest spännande kunde jag inte titta, jag var tvungen att byta kanal för jag blev så skrämd av mina egna rop och skrik som ekade i huset. Djuren tittade på mig som om jag var sinnessjuk och det var nära att jag också blev lite rädd för mig själv. Självklart ville jag inte missa spurten så när jag med hjärtat i halsgropen slog över till rätt kanal och såg att Hellner hade ledningen och Olsson låg trea kunde jag fortsätta att kolla. Och vilken seger!!

Det var nära att en tår föll när jag insåg att de svenska skidåkarna hade tagit både guld och brons. Så sjukt bra gjort. Att verkligen hjälpa varandra i loppet och att Hellner och Södergren kunde sinka de andra nationerna så pass att Olsson kunde ligga i täten. Om fler hade den inställningen istället för det individuella tänket skulle sport vara mycket mer intressant att titta på.

Jag är nog en av dem som avskyr längdskidåkning mest av alla sporter. Det är så urbota tråkigt att åka, det går långsamt och uppförsbackarna ska vi inte ens tala om. Jag som faktiskt varit med i ett lag och tränat längdskidåkning även om det var i en ung ålder så insåg jag väldigt tidigt att skidor inte alls var min kopp te. Men nu när jag har sett dem här herrarna och unga fröken Haag, Kalla och Ferry kan man ändå känna en viss entusiasm. Jag är bara glad för att jag slipper kuska runt i spåret och istället få se dem andra snora ner spåren. Då är jag glad att det är min hand som gräver runt i chipspåsen och inte tvärtom.

Grattis till Hellner, Olsson, Södergren, Kalla, Haag, Ferry och Pärson och Tack för att ni representerar Sverige!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0