I Lördags när jag med hjärtat i halsgropen skulle åka taxi ner till stan och förfesten hamnade jag i en taxibil med en ytterst sympatisk chaufför. Alltid när jag åker taxi är jag så där djävulskt övertrevlig. Tjitttjattar om ungefär vad som helst. Hur dagen sett ut, om det är mycket körningar och som den sociala person jag är brukar jag också ta tillfället i akt att berätta om vad jag ska göra för roligt kvällen till ära. Vissa chaufförer muttrar något ohörbart tillbaka och är enbart bittra, men inte den här mannen..

Den här taxiresan var kort, men oj så trevligt vi hade jag och gubben. Han berättade lite hur det är att vara taxichaufför och hur mycket sociala problem han måste ta itu med under sina arbetspass. Att han hjälper tanter att handla på affären och tar hand om alkisar som inte tar sig hem. En sån där genomsnäll man i sina bästa år. Han var dessutom så vänlig att han stannade taxametern på en hundring jämnt. Sånt uppskattas alltid!

Han ville dessutom ha min autograf (på kvittot, men ändå) för han påstod att jag kommer att bli något stort en dag. Jag vill så gärna tro honom! Han påpekade också att jag minsann var en rekorderlig människa som hade rätt bank när han fick syn på mitt betalkort, jag hänvisade självklart till min alla bästa bankkvinna och påpekade att det minsann var hennes förtjänst. Ville ju inte ta åt mig all ära till att utåt sett vara en genomgod och förståndig kvinna.

När han senare körde upp till porten till huset så nära att jag i princip bara behövde räcka ut armen för att nå dörren så tackade jag för en mycket trevlig åktur och hälsade honom en trevlig kväll.

Om jag kunde skulle jag beställa honom som taxichaufför nästa gång också.. han gav verkligen kvällen en mycket bra början och trevligare skulle det bli.