Fick celebert besök idag, lilla Adam 5 månader och hans mamma kom förbi. Vi lekte och Adam förundrades över alla djur som sprang runt honom på madrassen. När han intagit välling och jag gick runt och bar honom hör jag plötsligt ett "Blurp". Jag känner vätska (läs: kräk) rinna i håret, på halsen, ner i tröjan mellan brösten och känner hur jag blir helt förstenad. Lilla Adam klarade sig helt från kräk på kläder. Jag däremot såg ut som en kräktrasa. Det hade även runnit ner för ryggen och ner på golvet.

Få personer kommer undan med detta, Adam är ett unikt undantag. Hans glada min när jag börjar ta av mig kläderna är obetalbar. Hans mamma höjer hans armar och utropar: Strippa, strippa!!
Adam brister ut i ett närmast gapflabb och jag vill bara äta upp den lilla loppan!

Det känns som att vi har kommit närmare varandra än någonsin nu när han både kissat och kräkts på mig, vi är riktigt tajta nu. Tänk när han är 15 år och jag drar denna händelse för honom.. han lär skämmas och då är det jag som brister ut i ett gapflabb!

Annars har dagen bjudit på en trevlig lunch på nya sushistället i Bågenhusen, ett kärt återseende av mina kollegor på Socialtjänsten och många kramar. Saknar mina älskade kollegor, alla är så omtänksamma och nyfikna på vad som händer att jag nästan blir generad..

Ikväll ska jag delta i storseans på Hagaskolan med Benny Rosenqvist. Ska bli mycket spännande att se om någon av "mina" andar träder fram. Två starka önskemål finns.

Nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta av mig kräkset.. Uäh!