Buzzing

Nu ska här buzzaz. Som jag berättat tidigare är jag Buzzador. Detta innebär att jag får hem produkter att informera om och dela ut till vänner och bekanta.

Den här gången handlar Buzzningen om Neutrogena Visibly Clear - spot stress controll.

Låt Buzzningen börja!


Nytt knä efterlyses.

Om någon har ett knä till övers tar jag gärna emot det just nu. Mitt är trasigt och obrukligt allt på grund av min egen klantighet och trottoarer utan logik.

Ingen väntetid på akuten inatt som tur var. Fick komma in, röntga och åka hem med en stackars gasbinda. Fick sova på soffan då trapporna upp till sängen inte ens fanns på tal att ta sig upp för. Kryckorna är mina bästa vänner just nu, och min mamma såklart som har ställt upp trots att hon egentligen inte har tid.

Nu har min kära morbror och kusin ställt in en säng i vardagsrummet så att jag får sova som folk och hämtat min cykel från brottsplatsen. Jag får assistans med att gå ut med hunden och allt kommer nog att ordna sig. Måste bara komma på ett sätt att forsla mat till vardagsrummet utan att dräpa mig på köpet.

Nästa Måndag ska jag besöka Ortopeden för en undersökning.
Håll en tumme för att inget är av eller måste bytas ut.

Vem gör det?

När jag hörde meningen:

- Han skulle kunna bo i ett mansion var som helst i världen, men bestämmer sig för att bosätta sig i de jämtländska skogarna.

Då börjar jag fundera vad detta egentligen kan innebära för min del.. Skithäftigt!

Torsten 1996-2010


Torsten Öberg

* 1996  † 2010

Jag minns den dagen jag fick veta att jag skulle få en fågel. Då gick jag på Högstadiet på Tegs Central och bodde i Röbäck, jag minns att jag genast ville hämta hem den. Men jag fick veta att just min pippi skulle resa med tåg från Jönköping i en liten kartong.

Det var mycket spännande när vi fick hem vårat nyförvärv. Han var så liten och söt. Inte alls så där aprikos på huvudet som han skulle vara. Han var helgrön som mini. Men som vi älskade den här lilla krabaten. Hans bästa vän var en klocka som han alltid kurade in sig i under natten eller för en tupplur under dagen. Ingen kan nog älska en klocka så mycket som Torsten gjorde.

Han byggde ofta bo i håret och smakade gärna på våra guldsmycken. Mammas örhängen är helt knottriga på grund av hans gnagande. Men Torsten var aldrig elak. Han bets bara när han kände sig trängd vilket är helt förståeligt. Han tycktes även vara polare med våran gamla hund Simson, Simson var väl inte helt överförtjust över detta. När Torsten ville sätta sig på hans rygg sprang han och gömde sig.

När jag och mamma flyttade till Teg hängde Torsten såklart med. Hans bur fick hänga i taket och han hade utsikt över älven och fåglarna i träden utanför. Då började intresset med en fågel avvta så smått för mig. Jag var i tonårens värsta vagga och tyckte väl att allt annat var intressant än den skräniga lilla gröna varelse som hängde i taket.

Något år efter att jag flyttat hemifrån fick Torsten flytta hem till mormor här på Haga. Hon fick en vän i honom och han en vän i henne. Dem campade ihop och till en början matades han med allt från ost till knäckebröd. Då började Torsten få väldigt lång näbb, nästan så att den tog i bröstet på honom. Vi gick med honom till Aquariefisken som hjälpte oss att klippa näbben med jämna mellanrum.

På senare år har Torsten blivit petig i maten som en gammal gubbe, bara solrosfrön dög åt honom. Resten sprätte han ur matskålen.

Igår hände något i buren som ingen av oss kan förklara. När mormor tog bort det randiga skynket som hängt med sedan Torre var en liten fis hängde han med huvudet. Nästan som att huvudet har förlorat sin styrsel. Han kunde äta och klättra på burgallret men inte mer än så. Han kvittradde inte längre och ramlade från pinnarna när han försökte komma till sin kära klocka. Vi tog då det kloka beslutet att låta honom somna in för att han skulle slippa lida. I bilen åkte han i en kartong jag bäddat med en handduk, jag fick klia honom på huvudet och han somnade nästan under bilfärden. Det var ett fint farväl och nu har han det bättre än någonsin.

Under natten har han legat i en bäddad kartong omsvept i en handduk, nu ligger han i jorden bredvid mammas gamla nymfparakit Nutte och flyger med de andra i fågelhimlen.

Torsten din lilla tokpippi, du finns alltid i våra hjärtan.

Nu har Torsten fått en gravplats under Ene...

dsc00763 (MMS)

Nu har Torsten fått en gravplats under Enen. Fina pippi, nu får du äntligen flyga fritt.


Surt sa fisken

Från dagens datum arbetar jag 50% på kontoret i en vecka.
Det är skönt att få komma till en arbetsplats och känna sig behövd.
Vore nog outhärdligt att sitta hemmavid och bara glo.

Jag håller huvudet ovan vattenytan, men det är svårt att andas.
Ikväll vankas det surströmmingsfest med arbetskollegor, det ska bli roligt.

Sorg i hjärtat sorg i sinne

Allt är annorlunda nu. Första gången på 6 år.
Hur gör man?
När slutar det göra ont?

Jag är frånvarande för att jag är fylld av sorg.
Återkommer när gnistan är tillbaka.

PannkaksTorsdag

Då var man på banan igen. Jobbar på.
Trött som vanligt när man kommer hem.
Jag och Ph spelade Mario Cart när jag kom hem, det var roligt.

Imorgon är det redan fredag, hur gick det till?
Jag har inga planer för helgen.

En liten parentes, hur vet man när man har fått munsår?
Jag har inte tid att bli sjuk, så ignorans är vägen jag vandrar på just nu.

Gla'skit

Jag är glad, inte för att någon är sjuk utan för att jag får jobba.
Det känns underligt att kastas från stora frågetecken till att faktiskt få känna sig behövd.

Glad och vimmelkantig är känslorna i skallen just nu.
Hade bokat in en kloklippning för Taiga idag, som tur är har jag en alldeles underbar sambo som tar hand om det där nu när jag fick jobba.

Fram till Tisdag sitter jag på kontoret, efter det återkommer frågetecknen. Det är ok, helt ok!
Om det ska fortsätta med två dagars arbetslöshet emellan jobbtillfällen är det ju lätt som en plätt.
Men säg den lycka som varar..

Depp, inte Johnny

Tala om depressionernas väntrum. Jag besökte Arbetsförmedlingen idag och kände inget annat än depp när jag fick träffa en handläggare för att påanmäla mig som arbetslös. Innan jag gick dit hade jag vandrat runt i stan och lämnat in CV hos olika företagare, vilket kändes nervöst men inte alls deprimerande. Jag kände mig snarare mer än levande och synlig.

När jag valsade in på Arbetsförmedlingen ville jag inget annat än att börja gråta. Jag blev så nere att jag var tvungen att berätta för handläggaren hur jag kände. Hon bad om ursäkt för att ha dragit ner mig i deppen, men föga hjälpte det.

Det var som om allt jag kände under min senaste period som arbetslös kom tillbaka som en stor böljande våg. Ap-jobbigt!

Var tacksamma för att ni har ett arbete att gå till varje dag, det här är fan inte roligt!

Arbete sökes..

Nu har arbetslösheten slagit till igen. Känns nästan som en obotlig förkylning, den ligger och smyger och jävlas konstant. Hoppas att jobben kommer flygande nu. När mörkret kommer lär jag ligga i fosterställning och vagga fram och tillbaka. Hjälp sökes!

Såklart vaknade jag 7.30 och kände mig inte ens trött. Det blev att stiga upp, ta en promenad i solen, äta frukost och nu sitter jag här. Vad ska jag pyssla med nu förutom att söka jobb som en idiot. Det är inte roligt, inte någonstans.

Kommer att sakna fikat

Slutet på veckan närmar sig.
Idag är det Onsdag och som alltid bjuds det på gott frukostfika på förmiddagsfikat.
Det kommer jag att sakna! Så gott!

Ikväll ska vi gamla socionomer träffas och över några öl diskutera livets alla bryderier, precis så sofistikerat som det låter.. *harklar högt för sig själv*

Igår träffade jag en god vän på Mekka och uppdaterade oss lite. Hon har flyttat hem från ödemarken och "Sveriges avlopp". Hon är så välkommen!

Den här veckan känns fullspäckad, jätteroligt!
Nu måste jag till jobbet..

RSS 2.0