Nu har arbetslösheten slagit till igen. Känns nästan som en obotlig förkylning, den ligger och smyger och jävlas konstant. Hoppas att jobben kommer flygande nu. När mörkret kommer lär jag ligga i fosterställning och vagga fram och tillbaka. Hjälp sökes!

Såklart vaknade jag 7.30 och kände mig inte ens trött. Det blev att stiga upp, ta en promenad i solen, äta frukost och nu sitter jag här. Vad ska jag pyssla med nu förutom att söka jobb som en idiot. Det är inte roligt, inte någonstans.