Jag har sovit som en gris. Vaknade imorse av att alarmet ringde och var bara tvungen att snooza en gång. Ph klev upp, han ska ta svinis-sprutan idag. Han som är livrädd sprutor, såg tapper ut när han stegade ut mot bilen. Han sitter nog med en nål i armen när som helst..

Har också bestämt mig för att ta den där förbenade sprutan. Har inte tid att bli sjuk så en och annan febertopp kan jag väl lyxa till det med. I söndags åt vi middag med Överläkaren på Infektionskliniken och på honom lyssnar jag om han anser att sprutan ska tas. Hans argument var övertygande och jag hade inte tänkt att dö eller bli förlamad än på ett tag, så en spruta ska jag gladeligen låta dem skjuta in i armen.

Jag som för övrigt tycker det är ganska festligt med sprutor, längtar nog lite faktiskt.
I sjätte klass när vi skulle ta stelkrampssprutan så var jag den enda av mina kompisar som skuttade till sjuksköterskan och ställde mig i kön som ringlade mot hennes stängda dörr.