Snabba puckar

26/9 Lördag - ramlar med cykeln, åker till akuten med snedvridet knä

4/10 Måndag - 8.30 Återbesök på Ortopedmottagningen - konstateras att MR måste göras och eventuellt ingrepp.

4/10 Måndag - 19.30 Magnetröntgen.

5/10 Tisdag - 14.00 Får svar från Magnetröntgen. Främre korsbandet är av och ena menisken är trasig, Bakercysta och lite andra trasigheter i knät. 

6/10 Onsdag-

7.30 Kommer in på Anestesiavdelningen för att anmäla för operation av knät
7.40 Får prata med läkare och narkosläkare om ingreppet.
7.50 Får byta om och lägga mig i sängen, ta lite smärtstillande och lugnande
8.00 Rullas in på operationssalen, hälsar på en massa människor med fula gröna mössor. Blundar och minns sedan inte mer.
...

10.30 Vaknar med en syrgasslang intryck i näsan, jävligt obekvämt!
10.45 Får komma till min säng där Maisan väntar som stöd. Får en rostad macka med ost och marmelad och te. Sjukt gott! Ligger kvar ett tag, sen kommer Dr Sundqvist och berättar om vad som gjorts.
12.45 Byter om till mina privata kläder, åker hem.

Det är nu det jävliga har börjat. Fy fan vad ont man kan ha!

Flygfärden jag aldrig glömmer

Det var Torsdag och soligt, jag cyklade hemåt från jobbet, allt är frid och fröjd. När jag nästan är hemma och ska korsa vägen in på min gata kommer en bil i säkert 50-60 km/h, jag ser den inte bakom elhuset som står ivägen men jag hör den komma.  När jag ser den får jag panik, tvärbromsar, framhjulet på cykeln låser sig och det sista jag kommer ihåg är att jag flyger över cykelstyret och ser asfalten närma sig.

Efter en nanosekund fattar jag vad som hänt, jag ställer mig upp och kollar att kläderna klarat sig (som att det har någon betydelse?). Inte en skråma på textilierna och min första kommentar är: - Oj, mina kläder klarade sig!

En annan cyklist närmar sig och undrar hur det gick? Jag förklarar att det gick bra och att mina bromsar är trasiga. Sen kommer föraren till bilen och förklarar för mig att mina frambromsar måste justeras och att han varit med om samma sak. I chocken och förvirringen tänker jag inte på att han faktiskt körde som en vettvilling på en kvartersgata där barn leker och 30 km/h är den vettiga hastigheten. Inte nog med det, när jag blickar mot bilen ser jag att han har ett barn i bilen.

Jag avfärdar hjälpen han erbjuder mig och sätter mig på cykeln hemåt, när jag cyklat några meter känner jag en outhärdlig smärta i höger knä. Jag inser samtidigt att det faktiskt kunde ha gått mycket sämre än ett ont knä och lite skrapsår på handen. Chocken landar och tårarna sprutar när jag berättar för Ph vad som hänt.

Smärtan i höger knä blir bara värre och värre. Jag haltar och har fruktansvärt ont. Jag bandagerar knäet och haltar mig fram. Jag tar bilen till middagen hos Phs mamma vilket gör ont när jag gasar, känner mig dessutom som en slacker när jag kommer i rosa mjukisdress. Men det var det enda jag fick på mig efter bandageringen. Ingen big deal. Igår på jobbet fick jag ta taxi till hembesöket några kvarter bort. Kändes astöntigt.

Idag känns det bättre i knäet, jag kan stödja på det och har köpt ett tub-bandage som ger ett bra stöd. Men jag har ont i alla andra delar av kroppen. Muskelfästena har fått sig en rejäl omgång vid flygfärden, även rygg och rumpa gör ont så ont. Idag blir det en Lördag i vilandets tecken.

Räkfrossa på Droskan

Med tankarna på annat håll drar jag iväg till räkfrossa med kollegor på Droskan.
Lättare att monotont skala räkor än att sitta ensam med tankarna flygandes hit och dit.

Fick dåliga besked idag på ett hembesök. Dagen vändes upp och ner.
Tankarna går till min kära vän med familj.
Sorg i hjärtat.

♥♥♥

Blöt handläggare

Idag blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hade en lugn förmiddag med ett besök och lite andra saker att pilla med. Helt klart fullt upp!

Det slutar aldrig dyka upp saker man ska göra på det här jobbet, inte ens under fem minuter. Det är sjukt och jag undrar vad i hela friden jag gett mig in på?! Dessutom försvinner personen jag ska vikariera för på Onsdag. Sjuka värld! Vem ska jag då fråga om allt jag inte kan?!

På lunchen skulle jag bara cykla några hundra meter för att käka lunch med två härliga tjejer + en sömntuta (bebis). Men jag tror förbaske mig att halva himlen beslöt sig för att ramla ner i ungefär samma sekund som jag satte mig på cykeln. Jag blev helt dyngsur och jag hade nog inte många millimeter på kroppen som var torra. Kände nästan för att hoppa på cykeln igen och åka hem. Men det fick jag inte, efter en halvstressig sushi-lunch skulle jag hoppa på bussen för att åka upp till Umedalen. Vi skulle på det nya demensboendet/dagverksamheten/korttidsboendet Aktrisen på studiebesök. När jag kom dit och innanför dörrarna längtade jag mer än någonsin hem till en full garderob med torra kläder.

När det vankades hemresa var jag fortfarande dyngsur om byxor och skor. Fötterna hade börjat klia av fukten och som om någon ville mig illa och skrattade hånfullt så missade vi självklart bussen tillbaka. Det fick bli tjänsteresa med taxi..

Men tro inte att plågan skulle upphöra, nej då. När vi kommer tillbaka till kontoret är klockan bara 16.00 och jag har en hel halvtimma kvar att jobba på. Då kände jag för att flexa och ligga på minuskontot. Men mitt samvete sa något annat när mina blöta skor klafsade upp på första våningen. Jag la skorna på tork och där fick dem ligga under tiden jag arbetade undan lite smågrejer.

Imorgon ska jag vara rustad till tänderna med regnkläder och stövlar. Då blir det it-utbildning hela dagen. Jag bävar för Onsdagen då jag kan tänka mig att högen på mitt skrivbord är någon decimeter och mailen är sprängfylld med massor att göra.. yey för att jobba ihjäl sig!

Deppdag

Jag vet inte om det är vädret eller det faktum att mina dagar är totalt innehållslösa, men det börjar tära på mitt redan tärda psyke. Vandrar runt och petar i saker, men färdigställer ingenting. Det blir halvdant gjort och det mesta känns tråkigt.

Idag fick jag dessutom reda på att mina papper från skitföretaget jag varit i kontakt med är som bortblåsta. Jag är med andra ord totalt blåst på pengarna jag la ut under den perioden. Så surt, det minskar inte deppen direkt.

Jag har iallafall något att se fram emot. Nästa vecka blir jag sambo vilket förhoppningsvis kan sysselsätta mig en del. Och innan dess får jag ett besked jag ivrigt vill ha.. Håll en tumme för mig, det kan hjälpa. Fast jag tror på ödet så hjälper alltid lite tummar och tår.


Lördagens resumé

Är fortfarande trött efter Hoting-resan igår. Har varit en relativt seg dag, ser nästan dubbelt.

Uträttade några ärenden idag trots att det kändes jobbigt. Ibland måste man bara ta tag i saker. Jag tog en sväng till Jula och bytte min kupévärmare som var trasig från sekunden jag fick hem den. Det var nämligen den andra kupévärmare inom två månader jag bytte ut därifrån. Den här gången fanns inte ens samma märke, vilket jag förstår med tanke på hur kass den var. Slutade helt plötsligt blåsa varmluft, då försvann liksom hela poängen med kupévärmare. Så direkt jag kom hem testade jag den inomhus för att kolla funktionen innan jag placerar den i bilen. Men varmluft kom ut ur den så jag ger den en chans..

Tog mig även en sväng till Arken Zoo för att handla mat till Farmen. Det är inte billigt att ligga på topp, men min farm får bara den bästa kvalitén annars får det vara. Hade sedan tidigare beställt en kattsandsmatta som samlar upp kattsanden när missen kliver ut ur lådan, nu hade den kommit i två varianter. En gammal favorit och en helt ny modell. Jag provade den nya modellen som ser ut som en mindre dörrmatta, har svårt att förstå hur man ska kunna skaka sanden ur mattan sen, men jag hoppas att den fungerar. Alfons diggar den stenhårt och har redan krafsat runt på den en hel del. Imorgon ska jag utforska den mer när jag tömmer lådan. Ska försöka ta en bild så att ni får se..

Ikväll har jag varit på fikadejt med Helena på Waynes. Var mysigt att ses och prata lite skit. Nu har jag nyss sett Robinsonfinalen på Tv4 Play och hurrat för vinnaren! Jag tycker att rätt person vann, Hasse var ju grym!

Nu börjat bokstäverna flyta ihop, tror att det är dags för en dejt med John Blund.
Snov Sött!

Snabba puckar

Ibland förvånas man. Fast ändå inte.
Jag håller en tumme för att jag får en sysselsättning snart.

Privata företag rules, inget anställningsstopp där inte!

Rullator nästa?

Vad är det för fel på folk?

Med folk menar jag yngre småknattar som själva inte uppnåt åldern 26 och är långt därifrån.
Idag fick jag årets kommentar av en kompis till Ph.

-Tar inte du pension snart?

Va? Vad svarar man på en sån kommentar? Kom från ingenstans och jag blev helt paff så mitt annars rätt smorda munläder kändes torrt som fnöske. Jag blev helt tom i skallen..

Jag som annars får visa legitimation som om det inte fanns någon morgondag. Jag ser inte ut som 26, har inte så många rynkor, har iofs ryggproblem men vem har inte det nu för tiden? Jag känner mig inte en dag äldre än 23 och osminkad ser jag ut som 17.

Kan det vara så att de i sin enfald är rädda att inte se lika fräscha ut när de uppnåt min "höga" ålder? Eller är jag så oerhört skräckinjagande att de måste hitta något sätt att trycka ner mig på och min ålder är det enda de kan komma på att kommentera? Jag kan dessutom inte påverka min ålder vilket är något konstant hos oss alla.. vill alltså komma till att kommentera ålder är så meningslöst att jag inte vet vilket ben jag ska stå på.

Ointelligent och meningslöst. Men någon sorts effekt blev det trots allt eftersom att jag reagerar så hårt.. Jävla skit!

Pappas flickor?

På tal om Morsgrisar.. hur kommer det sig att man aldrig hör talas om en Farsgris?


Finns det inga barn som är Farsgrisar eller har man helt enkelt missat att vissa barn helst tyr sig till pappan? Vad kallar man någon sån?

Kanske att man borde införa någon form av "term" för att definiera dessa pojkar och flickor..
Pappagris, Pappsjuk.. vad tror ni?

Eller har jag helt missat det faktum att det redan finns en term?

Kan ni tänka er att se på realityserien "Pappas flickor! en Torsdagkväll?!
Istället för gliriga och vassa kommentarer skulle armar, ben och andra mer privata lemmar ryka hej vilt runt om i huset. Flickorna blir inlåsta och papporna tar grabbarna i huset på "en liten tur ut i öknen"..  Vilken lynch!

Kanske inte underligt att ingen pitchat den idén..

Gå med eller inte?

Just nu står jag mittemellan två olika vägar.. jag ska välja fackförbund.
De jag har att välja på är SKTF och SSR.

I mitt stilla sinne känns SKTF som något för mig. Den enkla anledningen är att deras hemsida är informativ av vad de kan göra för mig och min framtida karriär. SSR däremot har en urusel layout på hemsidan och jag hittar ingenting av det jag önskar kunna läsa mig till. Men jag vet också att SSR är ett mindre fackförbund vilket gör att ett medlemskap kanske kan kännas lite mer familjärt. Det är även ett akademikerförbund som inte släpper in vilken utbildad som helst - vilket låter lite avancerat och pretto.

Jag känner mig kluven.. ska jag gå med nu, eller ska jag vänta tills jag får en anställning och istället bara gå med i Alfakassan?!

Någon nyutexad som har stått inför samma problem?
Eller har alla varit smarta och hängt kvar i det gamla fackförbundet?

Jag är i desperat behov av hjälp!

Ett mysko system

Har länge tampats med min äckelhosta. Idag tänkte jag ta tag i problemet och boka en tid för undersökning. Fick en tid av telefonrösten när personalen skulle ringa upp. De ringer och jag får prata med en kvinna som informerar mig om att jag är skriven på en annan vårdcentral. Jag skiter i henne och förklarar mina symtom och hur länge jag haft dem.

Sen gör hon något som jag helt tappar fattningen av.. hon erbjuder mig att skriva ut en hostmedicin som jag kan hämta ut på närmaste Apotek. Utan någon som helst information om mig, mina övriga mediciner eller vanor så vill hon hipp som happ skriva ut medicin till mig. Får dem göra så?

Jag som mest av allt skulle vilja slippa ett besök på någon vårdcentral köper idén med hull och hår i förhoppning att detta kommer att fungera. Min tidigare erfarenhet att vårdcentralen är usel och kan man med hjälp av ett telefonsamtal få saker utskrivna till en så fine by me. Jag slipper gärna få min dag/mitt humör förstörd..

Har någon av er erfarenhet av den här typen av hjälp?

Lite underligt tycker jag nog att det är.. de vet ju inte ens vem jag är.

Whatnot..

Jag har placerat min blogg i Umeåbloggkartan.se!

That's all folks!

Good Night!

Så olyckligt slut

Tragiskt det som hände här i stadsdelen igårkväll.

Jag var ute med Taiga på sista kissrundan då jag ser två polisbilar svänga upp mot vägen där olyckan skedde. Min första tanke var att en fest spårat ur eftersom att det är höstlov. När jag ser brandbilen åka samma väg inser jag att det förmodligen skett en bilolycka. Strax därefter kör en ambulans förbi mig och resten är historia.

Man hoppas alltid att det ska vara något minimalt. Att någon kanske ramlat på en isfläck eller att det är något simpelt ungdomsbråk som spårat ur. Den här gången var det något betydligt mer allvarligt. Två unga personer fick sätta livet till och två ligger på sjukhus enligt vk.se.

När jag kom in efter promenaden loggade jag snabbt in mig på datorn för att se om det rapporterats något. Och informationen jag fick då var att det inträffat en bilolycka med flera bilar inblandade. Men med facit i handen så hade kanske vk kunnat vänta med att lägga ut information innan de visste säkert. Imorse när jag klickade mig fram till vk.se så får jag mig en smärre chock när jag läser att två personer omkommit i samband med olyckan.

Tänker direkt på den midsommarafton när vi fick ett dödsbesked där en av våra gamla kamrater omkommit i en liknande olycka. Det kändes som att luften gick ur och man fick anstränga sig för att lägga på ett leende. Det vill jag aldrig mer vara med om.

Fortfarande kan jag tänka tillbaka på den dagen. När vi satt i någons barnrum och fick det tragiska beskedet. Det kändes så overkligt då men så verkligt idag.

Oväntat besök

När jag i godan ro satt och såg på nyaste avsnittet av Greys Anatomy i soffan och klockan börjar närma sig midnatt knackar det på dörren. När jag närmar mig dörren ser jag genom fönstret att det är min granne som står där ute. Börjar tro att det har hänt nåt, men så ser jag att han är full som en kastrull.

Han undrar om han ska följa med mig ut med hunden, men eftersom att vi redan varit ute kommer han in och tjitt tjattar en stund. Pratar om ditten och datten tills jag snällt meddelar att han får gå hem och sova.

Nu har jag äntligen sett klart avsnittet och ska börja tänka på refrängen. Ska börja läsa lite inför hemtentan som ska lämnas in om någon vecka. Har lånat en avhandling som handlar om missbrukande kvinnor och vägen till behandling. Verkar väldigt intressant och kommer förhoppningsvis vara användbart i våran C-uppsats.

God Natt!

DHW

Har just sett det nyaste avsnittet av Desperata Hemmafruar. Den här säsongen verkar bli en höjdare.. blir väldigt nyfiken på den nya familjen som flyttat in. De verkar ha många mörka hemligheter. Ser redan fram emot nästa avsnitt!

Ibland brukar jag fundera över vilken av hemmafruarna jag är mest lik..

Bree är pryd, nogrann, fin i kanten men har några mörka hemligheter men och inte alls min stil så hon går bort direkt.

Susan är lite crazy och väldigt klumpig både till kropp och sinne men mest lik mig själv egentligen. Hon är kanske inte den ideala hemmafrun man ser upp till men hon lyckas ändå landa på fötterna i slutändan innan något nytt händer.

Lynette är den smarta och förnuftiga kvinnan med karriären och en bunt ungar på halsen. Att ha fyra barn och ytterligare två på väg är kanske inte idealiskt för en karriärkvinna men med en trogen och bra man vid sin sida tycks hon klara livet galant trots en liten brokig väg. Lite för många ungar för min del, men hennes mentalitet skulle jag vilja ha en del av.

Gabrielle är den utseendefixerade tvåbarnsmamman med märkesklänningar och skor i garderoben. Jag skulle kunna ge min högra arm för hennes kläder och skor, men jag är inte den som orkar tänka på utseendet 24 timmar om dygnet, det är bara för ansträngande. Finns annat här i livet att fokusera på.

Vem av husfruarna skulle ni säga liknar er mest?

Umeås skräck!

Ikväll ska dokumentären om Umeås skräck sändas på svt1.
En man som satt skräck i en hel stad. Hagamannen är mer ett begrepp idag än något annat. Den som inte vet vem Hagamannen är kan anses som något obildad i nutidshistoria enligt Umeåborna.

Jag som numera bor på samma gata som hans första offer skördades känns något underligt. Det första offret våldtog han på våran grannes gräsmatta. Tittar jag ut genom mitt vardagsrumsfönster ser jag brottsplatsen.

En man har för evigt gjort att jag aldrig kan möta en man utan att vända mig om för att se om han vänder sig om för att överfalla mig. Jag litar numera inte på en enda okänd människa som jag möter i samhället.

Nu börjar dokumentären..

Ankan, Grodan och Patrasket

Seriöst?!

Jag sitter och tittar på Hollywood fruar eller vad det nu heter..

Anna Anka har de flesta en åsikt om. Men efter att ha sett det här programmet måste jag säga att den där Montazami-tanten är väl den mest labila i gänget. Grodorna som hoppar ur hennes mun måste ju vara manus-författade. Så många dumma kommentarer på bara en halvtimme är ju inte av denna värld!

Hon har ett hundratal läppstift utplacerade och sätter på ett nytt fult lager 3-4 gånger i timmen vilket innebär att hon lägger på läppstift i snitt 60 gånger per dag. Läppstiftet är dessutom beigefärgat och är INTE snyggt! Sen går hon till en skröplig läkare för att snygga till benen. Gubben blev väl helt till sig i trasorna när en sån där kvinna kommer in och slänger upp spirorna på britsen.. galna männskor!

Agnes-Nicole aka Patrasket ska vi inte ens nämna. Det finns för mycket att säga..

Mammorna söker


Bilden är lånad från karinolofsson.se


Sitter som en liten skolflicka och fnittrar till "Ensam mamma söker". Jag kom på mig själv att sitta och skrika "Pussas, Pussas!!" till teven. Det är nästan sjukt.

Självklart finns skäms-kudden nära tillhands. Speciellt när det är småpojkar i min egen ålder som står och hånglar med tjejer i 40-års åldern. Det om något känns underligt även fast bekanta till mig är tillsammans med 40 taggare och det känns heeelt naturligt.

Jag kanske måste tänka igenom det här så att jag står fast vid en åsikt ifall att någon skulle fråga..
Blir en kopp kaffe, Dragsters och lite fundering på studs!

Abnorma livsöden

Tittar på en dokumentär på tv4 som handlar om en familj med ett par 19 månader gamla siamesiska tvillingar som sitter ihop i magen. De delar hjärta som har 7 klaffar och en kammare. Riktiga mirakel. Läkarna kan inte förstå hur de lyckats överleva.

Jag har alltid fascinerats av mänskliga mirakel och annorlunda livsöden. Kanal 5:s serie Outsiders är min absoluta favorit även om ämnena som ibland tas upp är lite knepiga. Outsiders har nu uppehåll, men jag hoppas på ytterligare en säsong. Ämnena kan ju knappast ta slut. Konstigt folk finns det överallt!



Förfesten

Ph har haft inflyttningsfest ikväll. Trodde inte att jag skulle ha speciellt roligt, men jag hade riktigt trevligt. Det blir lite vad man gör det till. Tror däremot att anledningen för att personer fann mig mer "vanlig" var för att jag drack några öl. Vid tidigare tillfällen har jag inte kunnat dricka pga Taiga, men ikväll kändes det som att jag kunde offra mig.

Startade dagen på skolan med en väldigt intressant föreläsning. Innan dess hade jag och min grupp arbetat lite med våra diskussionsfrågor inför seminariumet. Efter skolan åkte jag hem, gick ut med Tiaga i vanlig ordning, slappade en stund framför Farmville på Facebook och efter det tog jag och Alice en liten tupplur i soffan innan det var dags för att göra sig klar inför kvällen.

Tog bilen till Ph, imorgon ska jag och Taiga promenera dit och bli bjudna på pannkakslunch och sen köra hemåt.

Imorgon ska HC ha födelsedagsfest  och då det gäller att tagga till ordentligt. Av den anledningen åkte jag hem efter Phs inflyttnings-förfest. Förfesten brukar ändå vara roligast..

Nu ska jag börja runda av och lägga mitt tunga huvud på kudden. Ska bli skönt med lite sömn.
God Natt på er!

Tidigare inlägg
RSS 2.0