Depp, inte Johnny

Tala om depressionernas väntrum. Jag besökte Arbetsförmedlingen idag och kände inget annat än depp när jag fick träffa en handläggare för att påanmäla mig som arbetslös. Innan jag gick dit hade jag vandrat runt i stan och lämnat in CV hos olika företagare, vilket kändes nervöst men inte alls deprimerande. Jag kände mig snarare mer än levande och synlig.

När jag valsade in på Arbetsförmedlingen ville jag inget annat än att börja gråta. Jag blev så nere att jag var tvungen att berätta för handläggaren hur jag kände. Hon bad om ursäkt för att ha dragit ner mig i deppen, men föga hjälpte det.

Det var som om allt jag kände under min senaste period som arbetslös kom tillbaka som en stor böljande våg. Ap-jobbigt!

Var tacksamma för att ni har ett arbete att gå till varje dag, det här är fan inte roligt!

Arbete sökes..

Nu har arbetslösheten slagit till igen. Känns nästan som en obotlig förkylning, den ligger och smyger och jävlas konstant. Hoppas att jobben kommer flygande nu. När mörkret kommer lär jag ligga i fosterställning och vagga fram och tillbaka. Hjälp sökes!

Såklart vaknade jag 7.30 och kände mig inte ens trött. Det blev att stiga upp, ta en promenad i solen, äta frukost och nu sitter jag här. Vad ska jag pyssla med nu förutom att söka jobb som en idiot. Det är inte roligt, inte någonstans.

Jobbsökeri

Känns underligt men nödvändigt att börja söka jobb efter att man jobbat en hel sommar och är trött som en gnu på en fredag. Det är 4 veckor kvar på stolen jag sitter och nu gäller det att ligga i efter sommaruppehåll. Har inte direkt funnits några jobb att söka, men ett jobb hit eller dit har jag lyckats träffa av.

Nu finns det ännu ett jag skulle kunna tänka mig att söka. Ligger nära hemmet och inte allt för långt ifrån det jag gör idag. Men inte helt lätt med en miljard andra arbetssökande att tampas i jobbdjungeln med.

Håll en tumme eller två för jag bill inte bli arbetslös en gång till, det är inte roligt och jag finner mig själv mycket mer levande när jag kommer hem helt utslut på eftermiddagen.

Hårfager

Jaha då fick jag hem mitt paket med hår från Rapunzel of Sweden. Var det rätt färg, tänker ni? Nej, självklart inte! Vem hade någonsin kunnat tro att jag med min tur skulle pricka in rätt färg på en gång..


Jag fick returnera paketet i samma veva som jag skyndsamt kastade bort gammal reklam och annat returskräp. Hann knappt svälja maten innan jag var iväg för att kasta skräpet. Det blev lite bråttom pga vissa påtryckningar som tydligen går från 0 till 100 på fem sekunder. Men nu ska det väl inte vara några sura miner hoppas jag.

Men tillbaka till kalufsen, sorry för sidospåret var bara tvungen, jag kommer troligtvis inte kunna vara långhårig på midsommar som jag hoppades. Skit också! Jag som ville ha hårsvall med lockar när jag dansar Små grodorna runt midsommarstången ute i Ockelsjö. Ja ja, det får väl bli nästa midsommar då..

Sista dagen i frihet

Imorgon börjar allvaret med jobb och att stiga upp tidigt på morgnarna. Hur ska det gå? Jag som numera är van att vakna 9 och bara gå runt och dra på dagarna. Jag lär vara trött som en gnu på kvällarna..

Idag däremot har jag (kors i taket) putsat fönster för första gången på egen hand. Men som alltid när jag stöter på patrull i de husliga bestyren så har jag mamma på jourtelefonen. Hon kan för det mesta hjälpa till med allt. Bra tips och råd! Nu vet jag inte om det är mitt kall att putsa fönster direkt för det är en alldeles för noggrann syssla och det krävs precision mellan slafsandet med vatten, skrapor och handdukar. Jag orkar inte harva på tills att det är helt fritt från ränder, det är åtminstone rent nu och man kan se vad som rör sig utanför utan att gissa sig fram.

Men mitt i fönsterputsningen kom Adam förbi med sina föräldrar. Första titten på den lilla krabaten. En mycket belåten sovande pojke i sina bästa år. Det piggade upp det tråkiga med att slafsa och skrapa.

Nu måste jag vänta på att skuggan lägger sig över andra långsidan på huset så att de fönstren som är värst drabbade av smuts och äckel kan putsas. Och medan jag väntar ska jag till sista dejten med min jobbcoach. Det blir tråkigt att inte träffa henne längre, men ännu skönare ska det bli att börja tjäna pengar!

Jag vill inte sy just nu

Det finns ju gränser för vad man kan drömma om och verkligen njuta av drömmen. För några nätter sen drömde jag en härlig dröm om att jag var tillsammans med en snygg och alldeles underbar Alexander Rybak och Ph hade inget emot att jag var tillsammans med dem båda samtidigt. Underlig dröm, men jag vaknade glad.

Inatt däremot drömde jag att jag var den som blivit ombedd att sy kronprinsessans bröllopsklänning och jag hade inte ens börjat. Jag hade lite smått panik mellan de vakna stunderna när jag fortfarande befann mig i något slags sömntillstånd. Otroligt jobbigt! Desto härligare kändes det när jag vaknade och insåg att allt bara var en dröm och att jag i det verkliga livet är dyngförkyld och bara yrade.

Jag varvar nässprayen med brincanylen då min förkylningsastma gör att jag inte riktigt bara kan koncentrera mig på hur snoken mår. Ännu jobbigare blir det då Ph jobbar och inte kan ta hand om mig. Hade varit riktigt skönt med en passopp just nu. Jag känner mig så eländig när jag måste göra allt själv.

Nu ska hjärnan bedövas med dåliga tv-program och lite Ipren och lite vila under filten..

Ha en fin Lördag alla ni andra!

Fy för fyrverkerier!

Här hemma har vi garderat med fetvadd och näsdukar. Jag snorar och ligger matt i soffan i väntan på att fyrverkerierna ska börja smälla. Det är inte roligt med en skotträdd hund sånna här dagar..

Det blir en Valborg i sjukstugans tecken. Samma som nyåret då vi också fick gömma oss under sängen för att komma undan fyverkeriernas ljudliga oväsen. Börjar se ett mönster när mina sjukdomar sätter sig. Jag var ju obehagligt sjuk på nyåret då jag samtidigt skulle försöka lugna min oroliga jycke som stressad och mycket rädd pendlade mellan att ligga under bordet och under mina armar i soffan.

Människor som tycker att fyrverkerier är förjävla roligt borde få umgås med oss en kväll som denna för att möjligtvis få en förståelse för hur hundägare har det i dessa tider. Om jag sedan skulle smitta dem med en obehaglig förkylning så vore det bara en bonus för min del. Ju mindre fyrverkeriglada idioter på gatorna desto bättre!

Städa städa varje Torsdag

Sitter med arslet parkerat i soffan efter en hård men rättvis städning. Vi har numera infört städdagar på Torsdagar som de flesta andra par jag känner. Man vill ha fint inför helgen och då passar Torsdag utmärkt.

Fast vad kallar man egentligen en rättvis städning? Jag har dammtorkat hela huset, städat köket och dammsugat alla golv utom toaletten som Ph har storstädat och nu moppar han samtliga golv. Jag vet inte om det är mig det är fel på men visst städar killar betydligt långsammare än oss kvinnor? Det ser dessutom väldigt avigt ut när killar för den där moppen fram och tillbaka. Men så länge det blir rent klagar jag inte. Ph får städa hoppandes på styltor om han känner för det så länge det blir gjort, fast det vore nog ytterst otympligt när man ska ner på knäna och skrubba..

Jag vill ha kaffe. Kaffe och en chokladbit och kanske lite bubbelvatten till min törstiga strupe, men golvet i köket är vått vilket betyder att jag måste vänta. Och väntan för min del skapar en ännu törstigare strupe.. Åh måtte han bli klar snart!!!




Varför denna eviga snö??

Det snöar, det är inte okej!
Jag som välkomnade våren igår med en grillmiddag och allt, är det här tacken man får??

Idag blir det aktiviteter inomhus, kanske lite virkning som jag äntligen kommit igång med igen. Men framför allt så måste jag ta mig iväg till Arken för att köpa hundmat. Inte det roligaste på agendan en sån här dag.

Fast nu fick jag en idé..

Falskt anklagad

Vad är det för fel på människan??

Gick ut med Taiga i vanlig ordning på våran vanliga runda. När vi kommit halvvägs sätter hon sig och kissar en ganska ordentlig pöl innan vi spatserar vidare. När jag kommit en bra bit på vägen hör jag en man hojta snett bakifrån. Jag tittar mig omkring och förstår inte vem han skriker till men inser rätt snabbt att det är till mig.

Jag hör först inte vad han säger men sen inser jag att han vill att jag ska plocka upp från min hund. Sen startar en rätt hetsk diskussion om vad hon egentligen gjort och att han minsann sett från sin lastbil att hon suttit och krystat. Jag föreslår att vi går dit och kollar var detta bajs kan ligga och om jag skulle hitta något skulle jag plocka upp det. Jag sa det med min argaste ton och den som har hört mig ilsken vet hur jävla illa det kan låta.

När vi kommer fram till brottsplatsen pekar han mot stället där hon satt och han tittar förtvivlat ner för att försöka hitta bajset. Men det finns inget bajs. Då förklarar jag för honom att han inte kan gå runt och anklaga oskyldigt folk för saker dem inte gjort samtidigt som jag försöker få honom att förstå att det ser väldigt annorlunda ut när en tik kissar och när en tik bajsar. Men hans tröga skalle kunde nog inte ta in information eftersom att han bara repeterade - Ja dagiset klagar ju så hemskt.

Då undrade jag vad i hela helvetet det hade med mig att göra som alltid plockar upp efter min hund?! Men det hade ju trögskallen såklart inget svar på.

Jag blir så jäkla frustrerad på människor som är så fruktansvärt bittra att det går ut över resten av befolkningen som inte har någon avsikt att förstöra för andra.

Jag skulle ha kunnat ge honom en regelrätt snyting i plytet, så jävla arg blev jag. Åh jag börjar förlora tron på mänskligheten. Hade han bara tittat mer nogrannt innan han anklagade mig så hade jag inte varit så frustrerad just nu. Tack Gubbjävel, du har just förstört min dag!

Galenpanna

Jag håller på att bli galen. Det kan resultera i att jag måste supa ner mig när den här dagen är över. Jag ser hund och katthår var jag än vänder mig. I garderoberna och i de flesta skrymslen och vrår. Tyvärr gick detta ut över Taiga som är livrädd för dammsugaren och stod flåsande framför mig hela tiden. Det brast och jag tror nog aldrig att jag skrikit så högt i hela mitt liv. Hon försvann på tre röda.

Övervåningen är inte ens halvfärdig för jag inser att detta är ett projekt som tar minst 20 timmar. En massa saker ska upp på vinden, snicken ska tömmas och jag kommer att ha en trasig kropp när denna dagen är över.

Har också märkt att ingenting händer om inte jag gör något åt saken, vilket är synd. Skulle vilja ha en sån där Mary Poppins väska som rymmer allt men som inte tar någon plats. Vore ju super att bara stuva ner sakerna där.. någon som har en till övers?

Utrymme önskas!

Det blev inte riktigt som tänkt idag. Har fortfarande inte tagit mig upp på övervåningen. Men istället blev det en totalrensning i vitrinförvaringsmöbeln i vardagsrummet. Nu har jag en hel hög med saker jag inte har plats för.

Vad ska jag med två nallebjörnar, en ful lampa, en plastlilja, en icke fungerande väggklocka och två ofullständiga ljusstakar till? Har inte hjärta att slänga något förutom möjligtvis klockan. Någon som känner sig manad att ta hand om grejerna, räck upp en hand!

Har även tömt mitt vitrinskåp som jag hoppas ska kunna fyllas med saker både jag och Ph vill ska vara synliga. Innan hade jag billiga vinglas från IKEA där och det kändes ovärdigt, finare saker kan man ju förvara där..

Efter en välförtjänt middag ska jag ta tag i köksskåparna och flytta lite porslin så att mer får plats. Det är kruxigt med att flytta ihop. Jag har ju fläkt ut mig över alla utrymmen och fyllt på vartefter jag bott här och nu måste jag krympa utrymmet igen utan diverse lådor att packa ner saker i, men som med allt annat är det skönt att få rensa bort lite. Får nog boka in oss på travet igen där vi kan kränga lite skit på loppis.

Ser fram emot en fredagskväll i lugnets tecken. Funderar på att besöka min far också, vill ju uppdatera mig på valparna som tyvärr numera bara är fem, och självklart träffa farsgubben.

Operation: Gräva fram altanen Del 2

Så här såg alltså altanen ut innan jag satte spaden i arbete. Helt övertäckt av snö.


Sådär, det gick rätt snabbt att få fram en synlig del av altanen. Dessvärre orkar inte min rygg gräva fram hela altanen då den fortfarande gör jävlarns ont. Men efter många svettdroppar och spadtag så fick jag fram en bit som faktiskt går att vistas på.



Stolen ställde jag dit för utsmyckning, men det ser mest bara töntigt ut. Resten av café-setet med bord och ytterligare en stol är övertäckt av snö på andra sidan huset. Jag ska visa er var..



Där Alice står, precis under där står ett förhoppningsvis helt bord och en stol. Just nu är snön helt täckt av is och stenhård så att gräva fram dem grejerna lämnar jag till imorgon eller någon annan dag. Tanken var ju självklart inte att ha bordet under all snö. Men när det började rasa snö från taket tog det inte speciellt lång stund innan det var för sent att gräva fram det.

För att inte göra er helt förvirrade av väderomslagen på bilderna kan jag ju tillägga att bilden på Alice är tagen tidigare i veckan då solen sken som aldrig förr. Idag lämnar vädret mycket att önska, mulet som sjutton och inte en solstråle i sikte. Men det snöar åtminstone inte.

 


Operation: Gräva fram altanen

Idag var min förhoppning att solen skulle skina och att jag skulle bli ett med spaden och tillsammans skulle vi gräva fram altanen. Jag vet inte annars hur vi ska kunna spendera någon tid där förrän i Juli när snön förhoppningsvis har smält bort. Just nu har vi snö upp till fönsterbläcket och det är inte ens lite roligt.

Men det är iallafall plusgrader så några spadtag blir det nog trots brist på solsken.

Jordigt värre

Har varit hemma-duktig idag. Efter att jag varit hos sjukgymnasten svängde jag förbi Plantagen och köpte blomjord och lecakulor. När jag kom hem högg jag tag i omplantering av mina blommor. Det var mer än behövligt, vissa blommor hade växt fast i innerkrukan. Rötterna fick knappt plats längre. Så jag fick fyra nya krukor fulla med blommor och blad utöver de jag hade i början.

Det är inte smärtfritt att plantera om blommor, jorden hamnade exakt överallt. Katterna gjorde inte saken bättre och spred den ännu längre ut i huset än till köket där jag höll till.

Måste erkänna att jag inte är någon blom-människa. Sist jag planterade om blommor var nog i min första lägenhet då jag försökte bli huslig. Men den ambitionen försvann snabbt uppenbarligen. Jag har en förmåga att glömma bort mina blommor. Vattna gör jag sällan vilket har resulterat i att jag bara äger lättskötta blommor. Det är lite ungkarlsvarning i mina fönster med garderobsblommor och svärmorstungor. Men dem överlever åtminstone min misskötsel och det är jag glad över.

Så nu får vi hålla tummarna att blommorna överlever min omplantering..

Nackspärr - vilket djävulskap!

Sitter med en vetekudde runt nacken och lider. Jag har aldrig någosin, never haft så här ont i nacken. Det började när jag skulle sminka mig inför födelsedagsfikat hos Phs mamma. Jag kände att det stramade på vänster sida när jag lyfte mascaraborsten. Sen dess har det bara blivit värre. Att vrida på nacken när jag skulle backa ut bilen från gården kändes nästan omöjligt. Jag fick lite massage av Ph under fikat, men nu är det värre än någonsin.

Vad ska jag nu göra? Nu kan jag inte ens göra mina ryggövningar, då tror jag att ett svimningsanfall skulle vara ett faktum.

Men jag ska inte klaga.. det finns dem som har det värre. Det kom bara så plötsligt och jag vet inte ens vad jag gjort för att det ska bli så här.

Loppan på Loppis

Jag har i flera års tid tänkt ta med mig en massa skräp till någon av stadens alla loppisar, men det har som mycket annat aldrig blivit av. Idag tog jag mig i kragen och mailade några av de ansvariga och med lite tur kanske jag får slänga fram lite skräp redan på Söndag på stadens travbana. Nu håller jag tummarna att någon kanske får förhinder och att ett bord blir ledigt.

I annat fall har jag en månad på mig att samla ihop skräp, vilket inte kommer att bli något större problem då det finns en hel del uppe på vinden som förmodligen aldrig kommer att användas. Mina garderober ska vi inte ens prata om, där finns nog mer än 50 plagg som jag inte använt på flera år om ens en gång. Ni vet kläder man köpt och tänkt använda men som liksom hamnar i skymundan av allt det andra. I helgen blir det stadig genomgång av garderoben och vinden. Jag vill ju vara redo ifall att ett bord skulle bli ledigt.

Håll en tumme och en tå är ni bussiga!

Var är toppformen?

Herregud, man kan ju tro att jag passerat 100 bast. Här sitter jag helt utslut i soffan och astmahostar med darrande armar efter att ha skottat halva gården från snö. Att jag är inte i topptrim kan nog vem som helst se vid det här laget.

Fastnade på några foton från helgens bravader och där ser jag så trött ut att jag börjar fundera om jag inte är frisk överhuvudtaget. Tragiskt!

Nu ska jag ta en stärkande kopp kaffe och hoppas på att orken kommer tillbaka snart. Måste orka ta tag i andra halvan av gården innan dagens slut, rätt vad det är så kommer det lika mycket snö igen..

Hej å hå!

Det värsta av allt..

OS-hockey är inte min melodi. Jag somnar snart i min osköna liggposition i soffan. Känner mig som en kokt räka och min rygg är inte många millimeter från att knäckas i två delar.

Anledningen till varför det är så tråkigt är för att jag aldrig bemödar mig med att komma ihåg den där offside-regeln och jag sitter bara och irriterar mig över min egna dumhet.

Ska ut med voffan nu och sen blir det god natt för min del.

Bloody Friday

Det har varit dåligt med uppdatering här idag. Kan bero på att jag spenderat hela förmiddagen på Blodcentralen på sjukhuset.

Som bestämt åkte både jag och Em iväg för att göra den goda gärningen och bli tappade på blod tidigt imorse. När vi kom dit började jag med att skrapa två Triss-lotter jag fick för att jag värvade henne förra året. Med den här dagens otur kan jag så här i efterhand förstå att det var två nitlotter.

Jag blev inkallad att lägga mig på en sån där brits. Hon stack mig med den baotastora nålen och gav mig en varm plastbubbla fylld med varmt vatten som jag skulle klämma på var tionde sekund. Efter 5-10 minuter var jag tappad på mina deciliter och kände ganska snabbt att den där sista decilitern gärna hade fått stanna kvar.

Det blev mörkt och när jag vaknade upp stod två personer över mig och pratade med mig. För en kort sekund fattade jag inte alls vilka dem här toktanterna var för några.. de hällde i mig några skitäckliga droppar för att öka blodtrycket. Jag fick därefter ligga med benen högt och mitt blodtryck kollades var 10:onde minut. Fick en banan och lite saft av Em som var pigg som en mört efter sin tappning. Men den där bananen jag hade bett om skulle jag nog ha hållt tyst om, efter att ha ätit den minsta banan-bit ni någonsin kan tänka er känner jag hur kroppen förvandlades igen och ropar försynt på någon sjuksköterska, sen svimmar jag.

Då blir det fart och fläkt på bygget, de slänger över mig på en annan brits som de sedan styr in i ett patientrum och håvar in en droppställning och en påse dropp. En nål sticks in i handen som gör hundra gånger ondare än blodgivningsnålen som ändå är tio gånger större. Där får jag ligga med en filt, ett täcke, två värmedynor, en tak-tv, ringklocka och en droppställning. Em var gullig och stannade kvar tillsammans med mig fram tills att hon var tvungen att åka till jobbet. I samma veva flyttades jag ut till den stora blodgivningssalen med en skärm som gjorde att de andra inte kunde glo på mig som säkert såg ut som ett levande lik.

Jag blev så imponerad av personalen, alla var så omtänksamma och gulliga mot mig. De försökte även övertyga mig om att jag skulle återkomma om några år och tio kilo. Jag hade mest troligt för lite blodvolym för att kunna tappas, vilket också innebär att jag saknar några deciliter blod i mitt omlopp.

Så nu ligger jag här i soffan och glor på alla dansanta par i rutan. Jag vill också ha energi över för att studsa runt i paljetter.. Ska nog trösta mig med några ostkrokar.

Tidigare inlägg
RSS 2.0