Jag har aldrig någonsin i mitt liv bett bordsbön. Det gör jag nu, här. Både innan och efter maten.

Tack Gode Gud för maten, i Jesu namn - Amen

Det kändes till en början inte alls bekvämt. Men man vaggas lätt in i det och nu kan man orden utantill och väntar in att någon ska ta kommando och börja.

Vanligtvis i kyrkan knäpper jag inte mina händer, jag sjunger inte med i psalmer och tycker att allt dravvel om den här Gud bara är för mycket. Här känns det som att man inte riktigt kan ha den attityden bland kvinnorna som bor här, de har en viss gemenskap här som präglas av tron på Gud. Då vill inte jag komma som gäst och verka snorkig bara för att jag inte har samma tro. Så nu för att ingen ska anmärka på det så knäpper jag händerna.. även fast det känns lite märkligt.

I vardagsrummet finns även en liten skål med lappar där det står något avsnitt ur bibeln som man ska läsa. Då drar man en lapp och grabbar tag i en bibel och läser det korta stycket. Och enligt de lappar jag fått verkar det som att den här Gud, vem han/hon nu är, vill att jag ska börja tro. Men är det ok så slipper jag gärna det..?!

En mycket spännande vistelse har det varit. Alldeles strax vankas det lunch, eller middag som dem här i södra sverige gärna vill kalla det. Är soppa på menyn och med tanke på det usla vädret så kan det nog vara gott med något varmt.