..för Bingolotto. Fick just ett telefonsamtal där jag erbjöds att få hem lotter i brevlådan och vara med i någon speciell extradragning. Vilket båg!

Eftersom att jag verkar ha ruskigt dålig tur med spel och betydligt bättre i kärlek så spelar jag inte längre. Självklart blir det några bilbrickor i sommar, men i övrigt ska jag hålla mig från lotter i alla dess former.

Stackars Bingolotto..

Torsten Öberg

* 1996  † 2010

Torsten din lilla tokpippi, du finns alltid i våra hjärtan.

Idag gjorde jag sista måndagen på jobbet. Det är med blandade känslor jag jobbar just nu. På ett sätt känns allt lite mindre inspirerande, men å andra sidan vill man kunna ge det där lilla extra för dem man pratar med och träffar. Ta sig lite mer tid under telefonsamtalen och bara njuta medan man faktiskt får jobba.

Nästa måndag vet jag inte vad jag pysslar med, kanske får jag ta sovmorgon och ligga i sängen hela dagen eller så har jag något annat på agendan. Jag vet iallafall att det jag gör just nu är himla roligt och utmanande. Varje dag lär man sig något nytt att stoppa ner i kunskapsryggsäcken.

Ikväll har jag bara tagit det lugnt..
Ser på Fångarna på Fortet, vilka minnen och vilken nostalgi framför allt.

När jag är ute bland pensionärerna och vi kommer in på samtal om väder och vind säger många att dem känner av när det är dåligt väder. Att dem blir påverkade av vädret helt enkelt. Jag tror att jag har blivit lite som jag umgås. Jag känner mig helt mosig i skallen av åskan och regnet. Antingen så håller jag på att åldras i takt med ljusets hastighet eller så inbillar jag mig alltihop.

Fick iaf höra en gissning på min ålder idag som var ett år över min egentliga ålder. Det händer inte daglidags kan jag få be att tala om. Men han påpekade att han studerade ögonpartier väldigt mycket under många år så han lärde sig vilka punkter han skulle titta på. Han sa även att min handstil var mogen och att han skulle kunna utläsa vilken typ av personlighet jag har, men tiden räckte inte till tyvärr. Hade annars varit väldigt intressant att få höra vem jag är..

Någon som vill ge sig på en personlighetsförklaring?

Jag kom och tänka på en sak under morgonpromenaden, eller jag har väl uppmärksammat det ett tag. Det är nämligen så att på våningen jag sitter och arbetar på finns det två toaletter. En med en skylt på en dam, vilket antyder att det är en damtoalett. Den andra toaletten är större och på dörrskylten sitter någon i rullstol vilket antyder att den är till för rörelsehindrade.

Då undrar jag var männen ska ta vägen? Även om de verkar lite funktionsnedsatta stundtals, men dem har fortfarande ingen egen toalett. Det känns som diskriminering fast åt det andra hållet den här gången. Det är snarare lite payback time, om det nu får vara så?!

Fast jag ser ju att dem använder toaletten ändå. Så något vidare hot känns det inte som. Men hur tänkte man när dörrskyltar sattes upp? Varför inte bara ha en skylt där det står WC så att alla inte ska behöva ta på sig kjol för att klampa in och lätta på trycket?! Knepigt det där kan jag tycka..

Jag hade en teori om att Socialtjänsten är överrepresenterad av kvinnor, vilket den absolut är, men jag kan iaf räkna upp ca 10 män som arbetar på våningen, så dem måste ju få använda nån toalett. Mycket märkligt hur som helst.

Idag är det it-utbildning. Känns inte alls som att jag har lust med det, men jag får härda.

Ibland älskar jag barn. Oftast blyga och tysta barn. Högljudda, kaxiga och enerverande barn får gärna hålla sig undan.

Idag träffade jag en liten flicka på 6 år hos Phs mamma. Hon var söt och lite blyg till en början. Mest intresserad av katten som låg och hade gott i gräset. Jag tyckte om henne trots att hon trodde att Phs lillebror på 18 bast var min pappa. Det säger väl ändå mer om honom än om mig..?!

När jag kom tillbaka för att äta middag på samma ställe dyker flickan upp igen och har med sig en kompis. Hon springer runt benen på oss när vi ska äta och söker uppmärksamhet hela tiden. Jag avskyr sånt.  Å andra sidan kunde jag ha bett henne att låta oss äta ifred. Det hade hon säkert godtagit, men eftersom att jag inte bor där ville jag inte lägga mig i även fast jag störde mig på situationen.

Fick sedan reda på att hennes pappa var präst och börjar påminna mig själv om att jag satt och svor inför denna lilla tjej. Illa Angelica! Jag som hade lovat mig själv att försöka tänka på språket när barn är i närheten. Det gick sådär kan man väl säga..

Summa sumarum, mina barn ska inte bli frågvisa uppkäftiga och kaxiga. De ska sitta lugnt och stilla och vara hövliga som jag när jag var liten. Snäll som ett lamm.

Då hade jag visat mig ute i vimlet och jag måste erkänna att jag saknat umgänget. Men inser samtidigt att jag blivit en gammal fjärt som tycker att volymen på musiken är för hög och att människor borde se sig själv på dansgolvet för det ser förjävla kul ut! Jag älskar när människor dansar som om det inte fanns någon morgondag, vilket dem sent omsider kommer att bli varse om, dock med en dunkande huvudvärk.

Medelåldern ikväll låg lite över våran egen ålder vilket gjorde allt mycket roligare. Jag har aldrig sett så många discodansande 40+:are på samma dansgolv förut och jag vill snart se det igen. En människa som släpper sina hämningar och bara rockar loss är det gladaste jag vet, total lycka.

Det är också superkul att sitta och studera hur människor beter sig när dem är på jakt efter ett ragg. Vi satt oerhört bra till för att hålla koll på ett medelålders killgäng som betedde sig som ungtjurar bland boskap. De höjde på ögonbrynen när tjejer gick förbi och bokstavligt klädde av dem med blicken. Sen att dessa herrar stod som fastgjutade vid bardisken ökade nog inte chanserna till något ragg. Nu lämnade vi stället innan vi fick se om deras blickar gav någon utdelning, men jag tror chanserna var små.

Blev oerhört förvånad när jag såg en kille ur gänget som hade en kortärmad skjorta med en luva på. Den där luvan var inte i samma typ eller färg som skjortan utan såg ut som en luva man har på sin gråa mysdress. Den var dessutom fastsatt i nacken på skjortan med knappar. Och hur vet jag det då? Jo för att en av knapparna inte var knäppt och syntes mer än väl. En mer underlig skjorta får man leta efter och i mitt huvud snurrar ett flertal frågor just nu..

1. Vem designar ett sånt klädesplagg?
2. Vem vill sälja ett sånt klädesplagg?
3. Vem köper en sån skjorta?

Om Ph kom hem med en sån skjorta skulle jag..

1. Fråga om han blivit blind.
2. Be honom att snabbt lämna tillbaka den

Och om han promt vill ha kvar skjortan skulle jag ta bort luvan, klippa den i småbitar och bränna upp bitarna.

Nu vet jag att Ph har bra klädsmak så jag behöver inte oroa mig, men skulle han väldigt snabbt få synfel vet man aldrig.

Sen måste jag kommentera killen i garderoben. Han är säkert väldigt duktig på sitt jobb, men när jag kom och skulle hämta ut min jacka stod det redan 4 personer i kö som ville lämna in sina jackor. Jag väntade ut dessa 4 och när den fjärde killen kommenterade garderobkillens hastighet som var nästintill obefintlig kände jag en lättnad av samtycke. När killen betalat sina 20 kronor hade det tillkommit en tjej som också ville hämta ut sin jacka. Och för att garderobskillen inte skulle ta henne före mig fick killen som just betalat poängtera att jag minsann stått och väntat längst. Jag vill först och främst ge en eloge till den unge herren som påpekade att jag var först och ge ett stort riskorn till killen i garderoben. Han hade 3 personer att hålla koll på och inte ens det klarade han av.. hur ska det gå när det står 20-30 i kö och trängs framför den minimala disken?! Kom igen!!

Vad är det för fel på folk?

Förra året kom en granne över som har sin garagevägg mot baksidan av huset jag bor i och frågade om han fick skotta snön från taket ner på mormors tomt. Mormor ville inte verka besvärlig så hon tillät detta. Jag upptäckte senare samma dag hur han skottade ner snö på baksidan och blev helt ursinnig. Men fick då förklarat för mig att det var en överenskommelse mellan dem. Ändå så kunde jag inte släppa tanken på hur bekväm den här gubben är. När han skottar över sin snö på våran baksida så behöver han inte längre tänka på hur den kan påverka hans merarbetet. Men för oss kan det innebära vissa svårigheter som t.ex blöt mark osv.

Nu när det kommit en hel del snö så har jag nästan väntat på att han ska komma över ännu en gång för att fråga om lov att skotta ner snön på vår sida av hans garage. Men den här gången hade vi kommit överens om att inte tillåta honom att göra det eftersom att vi har nog med snö att ta reda på.

Men så idag när jag sitter vid köksbordet så hör jag ett underligt ljud komma från baksidan. Först reagerar jag inte så mycket men när ljudet återkommer och jag ser klumpar av snö komma ner från skyn så hajjar jag till. När jag sedan ser den här gubben skyffla ner sin snö inser jag att han måste ha frågat mormor igen. Men när jag frågar mormor har hon ingen aning om att han skyfflar över snö till oss.

Så jag frågar ännu en gång.. Vad är det för fel på folk? Jag vet iaf en som skulle vilja ta ett allvarligt samtal med den där jävla människan. Hur kan man med gott samvete skotta över snö på någon annans tomt och inte ens be om lov innan?

Jag är så irriterad att lite rök kommer ur öronen. Snacka om att vara helidiot!

Skafferi och kylskåp är numera fyllda till bredden med ätbart. Det är underligt hur man kan känna sig fattig och eländig utan mat i skåpen och rik och tillfredställd med. Så med andra ord känner jag mig tillfreds med tillvaron just idag.

Känns inte bättre eller sämre med halsen idag, men jag försöker kämpa emot så mycket jag bara kan. Måste dessutom ta itu med den rena disken i maskinen, kanske det som jag drar mig för mest men som tar kortast tid. Bäst att sätta igång..

Sitter och ugglar framför Cortney Cox komediserie Cougar Town och tydligen är Just Glow schampot sponsorer. Blev lite fundersam över hur dem lagt fram reklamen?

Kvinnan som står i duschen sprutar ut schampoo i handen så att halva flaskan nästan tar slut. Sen känns det rent spastiskt det hon gör när hon löddrar in det i håret. Jag blir lite nervös av hela scenariot..

Ska det vara reklam eller bara roligt?! Behöver man en halv flaska för att schamponera in håret så väljer jag gärna något annat schampoo där jag inte behöver köpa bulk för att överleva månaden..

Jaha.. Johan Olsson är gift.

Surt sa räven!

Idag har jag filat på ett nytt virkstygn. Inte varje dag man får ta till ett salladsbestick när man ska göra fina hantverk.. Blir jättefint, lite mer som en picot-liknande kant. Men jag berättar mer imorgon när jag fotat, om den nu vill samarbeta..?

Kan tyvärr inte visa er vad jag åstakommit då min kamera (jag måste skaffa en ny, det kan bara inte vara på det här viset!) inte är den bästa eller mesta. Den har en tendens att inte vilja ta något foto, digitalskärmen blir svart så fort jag klickar på "avtryckaren". Det är en tragisk historia om en rosa jävel..

Men såg ni stafetten??!!
Jag blev helt till mig i trasorna, IGEN! Den här gången gömde jag mig bakom ett minimalt virkverk med ögonen riktade mot virknålen. Jag hörde endast kommentatorernas uppspelta röster.. det räckte gott och väl för att jag skulle bli kissnödig av nervositet.

Jag är nog lite kär i den där Johan Olsson, i smyg alltså.
Han är fin att vila ögonen på OCH bra i skidspåret.. men det är ju inget jag berättar för nån såklart, att jag hjärtat Johan Olsson alltså!

Måste nog googla på karln.. Go Natt!

Jag vet att det är mycket klagan nu, men helt seriöst så skulle jag älska om någon tog tag i mitt huvud och lyfte mig rakt upp i luften. Min rygg känns helt ihoptryckt som om jag legat i ett skruvstäd i flera månader. Det gör konstant ont.

Igår ringde en sjukgymnast från Rehab Center Norr och hade en tid till mig nästa Torsdag. Så skönt att äntligen ha tagit tag i det här. Han tyckte definitivt att jag skulle besöka honom. Jag hade nog bara tur att han fått ett återbud nästa vecka. Det lät som att han hade rätt fullt upp.

Har bullat upp med kuddar i soffan och försöker lindra besvären så gott det går. Igår satt jag på en pinnstol i en timme under ett informationsmöte vilket säkert inte var det bästa, några timmar senare satt jag på ytterligare en liknande stol. Jag och pinnstolar hör inte ihop, det tycker inte min rygg iallafall.

Nu ska jag ge mig själv lite terapi i form av virkning. Det är iaf inte belastande för ryggen. Ute är det strålande sol men skitkallt, man blir iaf lite gladare av det här vädret..

Jag skulle väl aaaldrig äta mattes vantar.. bara snö!

Det finns både bra och mindre bra saker med att ha en fyrfota vän så som hon på bilden. Vintern är självklart den mindre bra sidan på grund av alla dessa promenader i isande vind, regn, snöstorm, djupsnö, sibirientemperaturer, ja you name it.

Det som däremot är plussidan är att den här lilla spanjorskan älskar att busa i just snö. Hennes absolut bästa är när matte (jag) kastar snöbollar (läs snöklumpar av varierande storlek) så långt jag kan för att sedan se henne likt en fet gasell över savannen skutta sig fram för att sedan dyka ner i den djupa snön efter klumpen. Hur hon kan sperarera en snöklump från all annan snö är för mig en gåta?! Hon gillar dessutom att söka efter klumpen, även om hon redan käkat upp den. Det är inte kärnfysik bara hundlek..

Tyvärr finns det ingen hejd på hur exalterad hon blir, därav skördas det X antal vantar och liknande när hon är på det humöret. Så idag när jag skulle iväg till Arbetsförmedlingen så var mina bästa vantar dyblöta efter att ha kastat snöbollar i snön till henne, jag fick då ta mina nästbästa. Ni vet vantarna man bytt ut mot något bättre men som ändå ligger kvar på hatthyllan av ren lathet. Dem fick jag ta, det som var mindre bra var att ena tummen blev så himla kall. Men jag kunde snabbt konstatera att dem hade råkat ut för en exalterad käft under lekens hetta.

Mitt mission nu blir Ovvv - Operation virka varma vantar!

Efter den supertrevliga festen hos Em igår planterade jag rumpan i soffan och fick se den mest rafflande skidåkningen i nutidshistoria. Jag skrattade av nervositet där jag satt..

I slutminuterna när det var som mest spännande kunde jag inte titta, jag var tvungen att byta kanal för jag blev så skrämd av mina egna rop och skrik som ekade i huset. Djuren tittade på mig som om jag var sinnessjuk och det var nära att jag också blev lite rädd för mig själv. Självklart ville jag inte missa spurten så när jag med hjärtat i halsgropen slog över till rätt kanal och såg att Hellner hade ledningen och Olsson låg trea kunde jag fortsätta att kolla. Och vilken seger!!

Det var nära att en tår föll när jag insåg att de svenska skidåkarna hade tagit både guld och brons. Så sjukt bra gjort. Att verkligen hjälpa varandra i loppet och att Hellner och Södergren kunde sinka de andra nationerna så pass att Olsson kunde ligga i täten. Om fler hade den inställningen istället för det individuella tänket skulle sport vara mycket mer intressant att titta på.

Jag är nog en av dem som avskyr längdskidåkning mest av alla sporter. Det är så urbota tråkigt att åka, det går långsamt och uppförsbackarna ska vi inte ens tala om. Jag som faktiskt varit med i ett lag och tränat längdskidåkning även om det var i en ung ålder så insåg jag väldigt tidigt att skidor inte alls var min kopp te. Men nu när jag har sett dem här herrarna och unga fröken Haag, Kalla och Ferry kan man ändå känna en viss entusiasm. Jag är bara glad för att jag slipper kuska runt i spåret och istället få se dem andra snora ner spåren. Då är jag glad att det är min hand som gräver runt i chipspåsen och inte tvärtom.

Grattis till Hellner, Olsson, Södergren, Kalla, Haag, Ferry och Pärson och Tack för att ni representerar Sverige!!

Igår innan jag nattade mig själv och alla fyrfota vänner kikade jag på herrarnas curlingmatch mot Tyskland. Jag trodde att jag skulle förstå reglerna efter ett tag, men ju längre jag kom in i matchen desto mindre fattade jag. Hur i hela friden tar man poäng i den där sporten? Och varför ville inte Tyskland ta poäng?

Min bekymmersrynka började ömma i pannan och innan den tionde och sista omgången var jag tvungen att stänga av teven. När jag la mig under täcket kunde jag fortfarande känna en förundran över hur man egentligen tänker i en sån där sport, om man nu kan kalla det för sport..

Jag trodde att allt gick ut på att få sitt klot i mitten av "boet" (som de så fint kallar det) och få poäng. Men nej, när jag äntligen tyckte mig förstå hur det går till så förvrängdes allt med kommentatorernas snack. Snacka om irriterande!

Jag ska nu djupdyka i regelverket för Curling så kanske jag kan se ytterligare en match utan att se ut som en rynkig gammal kärring..

Jag är halvsnygg enligt min fasters manlige vän och borde inte ha något problem att skaffa mig ett jobb.

Fastnade direkt på ordet Halv-Snygg.. Vaddå halvsnygg? typ lite snygg här och där eller helt enkelt halvful?
Är halvsnygg ett finare sätt att säga att någon kunde sett bättre ut eller är utmordentligt ful?!

Jag poängterade för herrn att jag minsann är helsnygg vare sig hans +50-åriga arsle tycker det eller inte. Jag kanske inte använde exakt det ordvalet men min hjärna gick på högvarv och orden som kom ut har jag glömt bort. Hela kalasandet gick ut på att två personer (fastern och den manliga vännen) pratade för hela Ersboda, volymen på samtalet hade passat bättre på en fullsatt pub än i ett kök med sex personer närvarande runt ett och samma bord.

Om jag inte hade vetat bättre hade jag nog tyckt att den här herren var en festlig och rätt trevlig typ. Men näe, han slukade energin ur hela rummet och tog större plats än en forntida dinosaurie hade gjort på samma stol. När dem båda åkt hem kändes det så lungt och fridfullt att jag höll på att somna i fotöljen. Även hundarna slocknade på momangen när snicksnackarna hade åkt.

Missade helt att vi hade junta-träff ikväll, hade så gärna velat visa upp mina nya alster för tjejerna. Men jag får helt enkelt se till att skriva upp datumet till nästa träff..

Ibland kan A-kassans pappersarbetet driva mig till vansinne! Jag vet att det inte är personen på andra sidan luren som skapat alla dessa bestämmelser, men jag kan inte hjälpa att det går ut över den stackaren.

Att dessutom bli talad till som om man vore en komplett idiot hjälper inte. Nu försökte han säkert vara snäll mot mig och förklara vad jag borde skicka in, men helt seriöst, varför inte göra allt lite mer förenklat?! Det här samarbetet med arbetsförmedlingen kan jag också ge mig på, men inte nu. Min energi räcker inte så långt idag..

Just nu håller jag på med en amigurumi som ska likna Taiga, det kan bli pannkaka av alltihop men jag ska ge det ett ärligt försök. Kan bli gulligt..

Jaha.. då satt man här igen och undrar vad som ska hända och om något jobb ska komma min väg snart. Jag hoppas att de få socionomjobb som finns ska ge mig någon utdelning. Det finns inte på kartan att jag ska ta vilket skitjobb som helst. Nu har jag ju försökt med ett av alla radom jobb som finns där ute, men näe.. jag vill ju jobba aktivt med något jag tror på.

Ska göra ett aktivt försök att kolla runt på de olika bemanningsföretagen..

Håll en tumme!

Nu ska jag strax koppla upp mig till mitt första måndagsmöte med jobbet. Ska bli intressant och spännande. Men fatta hur nervös jag är för det första samtalet. Det går inte att beskriva i ord. Vad fan ska jag säga?

Hoppas att jag får pepp nog att kunna fortsätta hela dagen med att vara trevlig och positiv. Hur många bokade möten kommer jag att landa på och hur många "lyft" måste jag göra för att boka hela veckan. Ja det blir minst sagt spännande det här..

Håll en tumme och en tå för mig så kanske jag återkommer vid lunch om jag inte hamnat i något slags koma innan dess..