Ikväll har jag skrattat så jag grät en skvätt..
Ost kan vara roligt!

Det var längesedan jag skrattade så att jag grät. Jag gör det gärna fler gånger inom kort!

Det bankar och slås här på fasaden, nu blir det snyggt på 35:an. Fyra "karlar" jobbar och sliter här ute medan jag sitter inne och inte kan se ut. Fönstren är täckta med någon form av väv, jag hoppas att dem skär upp så jag slipper göra det själv..

Imorse fick jag höra att vi hamnat i Ryssland över en natt, som tur är har Sverige återvänt med sol. Jag gillar sol, det ger energi och livsglädje.

Imorse hängde jag på Adam och R till Expo, jag var ute efter nya bestick, men istället kom jag hem med en ny hallmatta. En minimal sådan, nästan snäppet för liten. Men texten på mattan löd "Äntligen Hemma" vilket jag oftast känner när jag har varit ute och traskat med vovven eller varit ute på schtaan. Sen blev det en sen frukost med Malou von Sivers och hennes gäster. Rätt trevligt program det där, många intressanta ämnen..

Några timmar senare hör jag en bekant röst när jag svarade i luren som ringde. Hon hade en trevlig förfrågan som jag självklart tackade ja till, så nu är det bara att hålla en tumme. (Då menar jag såklart att ni ska hålla båda tummarna och alla 10 tår, samtidigt, helst jämt). För ni vill väl inte att jag ska gå helt göralös framöver?!

Ikväll blir det middag med trevligt sällskap, sista kvällen på länge med en favorit. Sorgligt för mig, roligt för henne. Kanske att jag måste skölja tårkanalerna en sväng, men det hoppas jag inte.

Dags att kleta på lite gegga in ansiktet och göra sig representabel för kvällen..

Fick celebert besök idag, lilla Adam 5 månader och hans mamma kom förbi. Vi lekte och Adam förundrades över alla djur som sprang runt honom på madrassen. När han intagit välling och jag gick runt och bar honom hör jag plötsligt ett "Blurp". Jag känner vätska (läs: kräk) rinna i håret, på halsen, ner i tröjan mellan brösten och känner hur jag blir helt förstenad. Lilla Adam klarade sig helt från kräk på kläder. Jag däremot såg ut som en kräktrasa. Det hade även runnit ner för ryggen och ner på golvet.

Få personer kommer undan med detta, Adam är ett unikt undantag. Hans glada min när jag börjar ta av mig kläderna är obetalbar. Hans mamma höjer hans armar och utropar: Strippa, strippa!!
Adam brister ut i ett närmast gapflabb och jag vill bara äta upp den lilla loppan!

Det känns som att vi har kommit närmare varandra än någonsin nu när han både kissat och kräkts på mig, vi är riktigt tajta nu. Tänk när han är 15 år och jag drar denna händelse för honom.. han lär skämmas och då är det jag som brister ut i ett gapflabb!

Annars har dagen bjudit på en trevlig lunch på nya sushistället i Bågenhusen, ett kärt återseende av mina kollegor på Socialtjänsten och många kramar. Saknar mina älskade kollegor, alla är så omtänksamma och nyfikna på vad som händer att jag nästan blir generad..

Ikväll ska jag delta i storseans på Hagaskolan med Benny Rosenqvist. Ska bli mycket spännande att se om någon av "mina" andar träder fram. Två starka önskemål finns.

Nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta av mig kräkset.. Uäh!

Satt ute på farstubron med min tekopp för ett tag sedan. Men jag blev tokstressad av den smältande snön som droppade ner på brotaket i en rasande fart. Pulsen steg och när jag snabbt tagit mig inomhus känner jag hur benet blev blött av allt droppande.

Så tanken på att få lite solstrålar i ansiktet en skön "höst/vinter/vår-dag" gick i stöpet. Nu vill jag ha sommar igen!

Igår drog jag, H och N på bio och såg The Last Airbender i 3D. Jag hade verkligen inga förväntningar överhuvudtaget, men efter 10 minuter satt jag och krängde i den osköna biostolen. Levde mig in i filmen så pass att jag mest troligt gjorde de flesta "Åhh" och "Ahh" i salongen. Jag och Helena var dessutom dem enda i hela salongen som skrattade när prinsessans rådgivare fällde en skön kommentar. Ooops!

Slutet på filmen gav en tydlig antydan på en fortsättning, så det blir att se den också. Hoppas att den kommer snart. Annars måste jag nog se filmen en gång till.

Idag blir det en dag med lite fix. Mamma kommer förbi senare för att ta Taiga på en lång promenad. Jag får nämligen inte ta mer än 20 minuters promenader för min sjukgymnast. Å andra sidan får jag inte heller köra bil, men va fasiken..

Mitt liv skulle kunna bli en urkass roman. Det slog mig idag..
Det senaste kapitlet skulle nog vara det mest händelserika och förhoppningsvis mest sorgliga i hela skitboken.

Men det kommande kapitlet, det ska bli det mest spännande.
Och spänningen börjar idag.. så håll i hatten för nu kör vi!

Numera går jag utan kryckor här hemma. Har även varit en sväng ute på gräsmattan idag.
Jag gick nog ut ganska hårt med gången eftersom att jag blev illamående bara efter en stund.

Nu har jag legat i soffan en stund medan mamma har städat och fejjat här hemma. Ska få renbäddat till kvällen och det ska bli så skönt att krypa ner i rena lakan ikväll.

Imorgon måste jag vara först att få en tid för att ta bort stygnen, man vet ju hur smidigt det kan gå med vårdcentraler nu för tiden. Jag är inte impad..

Nu ska jag GÅ (läs: stappla) till köket och göra mig en kopp kaffe och sätta mig på farstubron och njuta av det soliga vädret. Så underbart livet är när båda benen fungerar någorlunda!

26/9 Lördag - ramlar med cykeln, åker till akuten med snedvridet knä

4/10 Måndag - 8.30 Återbesök på Ortopedmottagningen - konstateras att MR måste göras och eventuellt ingrepp.

4/10 Måndag - 19.30 Magnetröntgen.

5/10 Tisdag - 14.00 Får svar från Magnetröntgen. Främre korsbandet är av och ena menisken är trasig, Bakercysta och lite andra trasigheter i knät. 

6/10 Onsdag-

7.30 Kommer in på Anestesiavdelningen för att anmäla för operation av knät
7.40 Får prata med läkare och narkosläkare om ingreppet.
7.50 Får byta om och lägga mig i sängen, ta lite smärtstillande och lugnande
8.00 Rullas in på operationssalen, hälsar på en massa människor med fula gröna mössor. Blundar och minns sedan inte mer.
...

10.30 Vaknar med en syrgasslang intryck i näsan, jävligt obekvämt!
10.45 Får komma till min säng där Maisan väntar som stöd. Får en rostad macka med ost och marmelad och te. Sjukt gott! Ligger kvar ett tag, sen kommer Dr Sundqvist och berättar om vad som gjorts.
12.45 Byter om till mina privata kläder, åker hem.

Det är nu det jävliga har börjat. Fy fan vad ont man kan ha!

Idag har Taiga kommit hem. Pappa som haft henne hos sig ska på personalfest och hans fruga skulle på andra festligheter. Så ikväll får vi ta igen lite förlorad tid. Hon ligger redan utfläkt i soffan och myser med mig.

Dem kommer och hämtar henne sent ikväll för att hon ska slippa vara ensam hemma hos dem hela kvällen. Men jag och Helena kom på en smart idé. Vi satte hennes koppel i ett av mina avlagda bälten som jag sedan satte på mig. På så vis kan jag gå ut och låta henne kissa utan att behöva offra en krycka.

Nästa vecka ska hon nämligen komma hem igen eftersom att pappa jobbar förmiddag och då skulle hon behöva spendera dagarna i bilen med minimalt utrymme. Så hon får vara hemma med mig och sen får pappa & Co komma och gå en längre prommis med henne på eftermiddagen.

Mitt mål är alltså att kunna gå ut med henne på en morgonpromenad så att hon får göra nr 1 och 2. Imorgon blir det att träna rörlighet och belastning.

Hej å hå, vi får se hur det går..

Jag tog mod till mig och gick en promenad idag. Jag vet inte hur långt det är till Preem från mitt hus, men den sträckan fram och tillbaka var nog för att mina händer och mitt knä inte skulle orka mer. Fick ta pauser efter några steg eftersom att kryckorna gör att händerna blir helt röda och svullna. Men hem kom jag och nu avnjuter jag en kopp kaffe i soffan.

I övrigt har mitt liv förvandlats till det mest tråkiga i historien. Jag känner mig instängd och isolerad, jag måste kanske ansöka om färdtjänst och hjälp av hemtjänst med Socialt stöd. Det blir ju fruktansvärt långtråkigt att sitta på arslet hela dagarna. Mitt enda nöje är att se på kattcirkusen här hemma, dem är som galna i sängen som numera står i vardagsrummet. Att krypa under bäddmadrassen och gömma sig för den andra verkar vara det lustigaste dem kan komma på. Börjar misstänka att det finns en blandning av mullvad i Alfons. Alice är däremot mer intresserad av att få sig ett skjut. Hon måste ha fastnat i sitt löp för hon knorrar och åmar sig mest hela dagarna.

Sterilisering nästa!