När man suttit i skolan hela dagen med näsan i artiklar och arbetat med grupparbete fylls huvudet med en massa tankar. Det är både positiva och negativa. Ibland är man överens, ibland inte.

När jag kom hem såg jag för ovanlighetens skull fram emot att ta en promenad med hunden i någon av de närliggande skogarna. Bestämde mig för att ta Gammliaskogen som är lite som en trollskog.

Det enda som jag inte tycker om med skogen är den gigantiska 45 gradigt vinklade uppförsbacken man måste bestiga innan man är framme. Jag låter nog som en upphetsad elefant när jag kommit upp, kan vara därför förbipasserande alltid tittar lite underligt på mig när jag kommit mig till elljusspåret.

Det första som hände idag var att Taiga hittade en flaxande kompis i skogen som hon ville leka med. Men eftersom att jag gärna håller mig på stigarna som så enkelt finns att tillgå fick hon hoppa och skutta vidare efter mig.

Sen kom vi fram till den mest sagolika solnedgången.

Gammlia när den är som bäst!

Försökte förbrilt att få Taiga att posera framför solnedgången, men eftersom att hon verkar tro att min kamera är ett hot mot hennes liv vänder hon sällan blicken mot det lilla ögat vi kallar lins.

Det här var det bästa jag kunde åstakomma.. sötfoffan!

Nu är tankarna utrensade och jag är redo för att mysa i soffan med Ph när han kommer. Jag vet inte riktigt vad vi ska se ikväll, men det brukar alltid finnas nåt.