Alla som har erfarenhet av kattungar vet att dem hamnar på ställen där man absolut inte vill ha dem. I väskan när man ska iväg, kring spisen när man lagar mat, i någon garderob man just tänkt stänga och alltid, alltid hängandes i koftan man just tänkte ta på sig.

Ett ställe hemma hos mig är särskilt utsatt, ett fönster i köket som det står en klivia (jag tror det är en klivia om jag inte minns helt fel) i och den blomman är svårdödad vilket rimmar väl med min blomskötar-plikt. De har även upptäck att det är något brunt och mojsigt nere i glaskrukan som man kan skvätta upp, det är kul - tycker katterna, matte är inte lika road som får plocka upp efteråt. Alfons har även lyckats bita av termometersladden som ligger helt omkullvält där på bilden. Så numera kan jag bara se temperaturen inomhus, och det är ju inte ens intressant.

Ja om jag skulle komma till saken..

Med min förra katt Chili hade jag aldrig några som helst problem med att han åt jord, bet av sladdar eller spatserade på spisen när den var varm. Det är åtminstone ingenting jag minns (det kallas att förtränga tror jag) och jag behövde aldrig använda mig av mitt nu trognaste vapen..

BLOMSPRUTAN!!

Ett mycket effektivt vapen. Jag har fyllt den med vatten och får dela ut några sprut lite här och där under dagen. Det fiffiga med blomsprutan nu är att jag bara behöver ta tag i avfyraren så springer dem för livet. Det är så roligt varje gång jag får dela ut ett sprut, deras ansiktsuttryck är helt obetalbart. Ren avsky och förvåning över vad som nyss hände.. Nu går jag ju inte runt och sprutar bara för att se den roliga minen, jag måste vänta tills de gör något förbjudet först.

Men jag och min blomspruta är alltid redo!