En sömnlös natt resulterade i ett besök på Akuten vid nio-tiden imorse. Jag ringde sjukvårdsupplysningen när jag kände att andningen var som sämst imorse. Hon på andra sidan luren tyckte att jag skulle besöka akuten. Så jag ringer mamma som blir helt panikslagen och typ slänger sig in i bilen. För jag hann inte ens gå ut med Taiga förrän hon stod med bilen och väntade.

Väl på Akuten fick jag komma in i ett Triage rum där två gulliga sjuksköterskor tog hand om en rödgråten och helt panikslagen person. Stackars dem! De började snabbt ta sänkan, blodtryck, syresättning av blod och frågade en massa frågor. Mellan snyftningarna fick jag fram det mest väsentliga. Det sista dem gjorde var att ta ett EKG, en massa plastpluttar på kroppen och vips så kom det ut en kurva med min hjärtfrekvens.

Blev sedan hänvisad ut till ett väntrum där jag hostade så mycket att folk började titta konstigt, men hallå.. akuten, ska man inte vara sjuk då?! Som tur var för de andra så fick jag träffa en läkare rätt snabbt. Var för en gångs skull lite folk på akuten. Doktorn som kom in till mitt rum var supersnäll och förstående. Han såg rätt snabbt vad han behövde göra så han fick mig att blåsa i ett rör för att se min lungfrekvens. Den var inte bra. Normalt sett ska en person i min ålder och längd kunna blåsa upp till 400, jag kunde bara blåsa till 150 (max 800). Sen fick jag inhalera en dos meducin och efteråt skulle jag prova att blåsa igen. Det blev lite bättre.. ca 320.

Jag var så positivt överraskad över att jag blev så väl uppassad, i vanliga fall brukar jag få vänta i flera timmar bara i väntrummet. Efter att jag inhalerat fick jag sitta och vänta i en timme, kändes verkligen som att tiden stod stilla. jag höll på att somna flera gånger och kunde inte hitta någon skön position på den där rangliga stolen. Men tillslut kom doktorn in igen och berättade vad jag skulle få utskrivet..

Jag ville bara hem. Hem och sova.
Sedan jag kom hem har jag legat och vilat i soffan, sovit en stund och hostat ikapp med mig själv.
Imorgon hoppas jag att det känns bättre. Har inte tid att vara så här dålig.