Ni vet den sekvensen ur Emil i Lönneberga när han tar sjuka Alfred på släden efter hästen i den där enorma snöstormen och kämpar sin väg till doktorn. Det är snorblåst och snöstorm. Sån storm har vi här idag. Kanske inte lika dramatisk eftersom att jag inte har någon sjuk dräng att kånka till sjukstugan med, men herregud vad det stormar ute.

Jag och Taiga tog oss en promenad till affären eftersom att jag hade slut på mina allra nödvändigaste varor, kaffe, te, strösocker och mjukbröd. Sånna där varor som man känner sig eländig utan. På vägen dit hade vi medvind vilket kändes rätt okej med tanke på att det är en Klass 2 varning som SMHI utfärdat för Västerbotten. Men på vägen hem var det desto värre, tror jag hade snö exakt överallt när jag kom hem, även i ögonen så sikten framåt var inte den bästa.

Imorse vid morgonpromenaden hade det inte börjat snöa än, då yrde bara snön så där irriterande överallt så att det blev drivor på gångbanan. Rätt kämpigt att ta sig framåt påbylsad med alla möjliga kläder, men nu när det börjat snöa gruvar jag till nästa promenad.

Sitter med första koppen kaffe för dagen och ska renskriva klart mormors livsberättelse, en berättelse som jag tror många skulle häpna över att läsa. Hur hennes liv sett ut är inte ens något man kan föreställa sig. Har fått kämpa med tårarna många gånger efter att ha läst och förundrats över att hon ens lever idag. Vilken resa den här starka kvinnan har gjort genom livet. Börjar närma mig slutet på hennes tid i Finland och ser mycket fram emot att läsa när hon träffade morfar även om jag hört historien många gånger..

Åter till skrivandet.