Då var loppisen, snöyran och den här dagen över. Jag är helt utslut, har kramp i fejksmile-musklerna och vill bara att någon ska bära upp mig för trappan och vaska av fejset.

Förstår inte att en dag på loppis kan vara så hektisk, eller ja, tre timmar. Kön innan loppisen öppnade ringlade utanför och när folket kom in såg de flesta ut som snögubbar. Det bokstavligen strömmade in människor och det var riktigt slitigt stundtals. Folk rev och slet i grejerna, ett rent himmelrike för ficktjuvar.

Det kom förbi några kända ansikten och pratade lite vilket lättade upp stämningen som stundtals var ganska trist. Men några slantar i pengapungen och bara med en banankartong under armen kom jag mig hem helskinnad.

En bra dag och ännu bättre ska den bli när jag får lägga mig på huvudkudden och slå igen ögonen..