En travbana där jag halvt som halvt vuxit upp med en travgalen fader. Det känns lite som att komma hem när jag är på Umåker trots att jag aldrig varit ett dugg intresserad av dessa havremoppar. Mitt första minne av travet är att vi sitter i bilen och kikade på hästarna som bara sprang runt runt runt, urtrist. Men sen när vi skulle fika minns jag att husmansmackorna med ost hade blivit så där mumsigt mjuka. Idag kan jag inte riktigt förstå varför jag tyckte att mjuka husmans med ost var så gott, men hjärnan är väl inte fullt utvecklad vid 3-5 års ålder antar jag?!

Idag ska jag stå på loppisen och förhoppningsvis sälja både skrot och guldkorn. Jag får börja stuva in mina lådor om ca 45 minuter och klockan tolv öppnar portarna för er andra. Så vill ni inte ta en uppfriskande promenad i snöyran så tycker jag att ni ska besöka loppisen. Det brukar finnas en massa skoj, och vill man inte handla så är det alltid roligt att kika på vad alla har på sina bord.

Jag hoppas att vi ses, nu åker charmen och säljleendet på!