Hej då mina älsklingar!

En veckas magsjuka, förlust av två kära familjemedlemmar i Farmen och andra saker har gjort att jag varit lite frånvarande. Men nu börjar det ordna till sig.Injuknade i Måndags och trodde att jag aldrig skulle bli fri från denna djävulska sjukdom. Men som med allt annat så gick det över. När magsjukan hade lagt sig var det dax att säga hej då till katterna. Det var exakt lika jobbigt och tufft som jag inbillat mig. Nu vet jag att dem kommit till en familj som kommer att ta väl hand om dem, så jag kan känna mig relativt lugn. Men ingen kommer att sakna dem lika mycket som jag. Sviterna tar vi nu hand om. Allergin gör sig påmind hela tiden. Katthår överallt. Undrar hur det ska bli när jag flyttar över bohaget. Det kommer att bli mycket städjobb inför varje pinal som ska in, inte minst klädesplagg och övriga textilier.

Utöver det tråkiga har jag fått några goda besked inför framtiden. Ser verkligen fram emot det. Längtar så till sommaren. Dels för att det kommer nya bebisar till världen, men också för att jag ska få spendera tid med mina stöttepelare från förra sommaren.

Igår åkte vi iväg till Obbola för att gå en promenad med Taiga. Det blev ett riktigt träningspass för våran lilla rulta Taiga. Hon jagade snöbollar som om det inte fanns någon morgondag på bakgården där det fanns djupsnö att springa runt i, hon fick aldrig nog då hon dessutom fick springa lös. Hon var helt utslut när vi kom hem och däckade på rumsmattan. Idag tänkte vi göra en favorit i repris då vi är bjudna på middag hos Peters föräldrar. Nu ska det rultiga bort från gomagen.

I solskenet vid solväggen fick jag mina första fräknar för i år. Det är inte illa pinkat för en blekfis som jag.