Vem kom på att utbildning ska vara så förbannat jävla urtrist?

Jag känner ingen livslust när jag sitter här med mina femtioelva böcker och sliter mitt hår..
Kan ingen bara ringa och säga:
-Hej jag tar gladeligen över ditt hemska arbete och gör det åt dig.
Helst med en sån där kvitterröst som dem har i Disneyfilmer. Det är min högsta önskan just nu, att bara få slippa skiten.

Jag har inte ens kommit halvvägs och känner ett förakt för mitt alster redan nu. Inatt drömde jag att mina klasskompisar tyckte att jag skulle ta ett studieuppehåll.. är inte det ett tecken på att man är sjukligt less?! Och förstå, om man inte uppskattar en 5-7 sidors uppgift hur fan ska man kunna uppskatta att skriva en hel jäkla C-uppsats på en himlarns massa fler sidor..?

Visst jag skriver om ett väldigt intressant ämne som verkligen berör mig. Men själva skrivandet i sig är ju så jobbigt. Läsa, skriva, läsa, skriva, läsa, läsa, läsa.. blä blä blä!

Sen hjälper det ju inte att jag är livrädd för den kursansvarige läraren..