Vad kan jag egentligen om det här?

Här sitter jag i min enfald och tror att jag kan ha åsikter om någon annans uppsats när jag knappt vet vad jag själv har åstakommit. Känns hur flummigt som helst. Som tur är har jag hjälp av min lite halvt komplicerade metodbok. En sammanfattning är nästan gjord och nu ska jag kritisera och ge konstruktiv feedback. En ytterst underlig situation.

Man vill ju låtsas som om man fattat hela grejen när jag egentligen bara vill ringa upp författarna och fråga vad i hela friden dem egentligen menar med vissa saker.

Efter två koppar kaffe och lite okonventionell medicin börjar hjärnan lätta lite från balken. Borde kanske lusläsa uppsatsen lite mer nogrannt, men den är ju för tusan över 30 sidor lång. Det tar en evighet att bara flyktigt läsa igenom den. Imorgon ska opponeringen vara klar och jag är mest orolig för vad våra opponenter har att säga om våran uppsats. Det känns mest skrämmande, tänk om vi blir totalsågade och får gå hem med svansen mellan benen?!

Blir nog en lång kväll..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0