Tala om depressionernas väntrum. Jag besökte Arbetsförmedlingen idag och kände inget annat än depp när jag fick träffa en handläggare för att påanmäla mig som arbetslös. Innan jag gick dit hade jag vandrat runt i stan och lämnat in CV hos olika företagare, vilket kändes nervöst men inte alls deprimerande. Jag kände mig snarare mer än levande och synlig.

När jag valsade in på Arbetsförmedlingen ville jag inget annat än att börja gråta. Jag blev så nere att jag var tvungen att berätta för handläggaren hur jag kände. Hon bad om ursäkt för att ha dragit ner mig i deppen, men föga hjälpte det.

Det var som om allt jag kände under min senaste period som arbetslös kom tillbaka som en stor böljande våg. Ap-jobbigt!

Var tacksamma för att ni har ett arbete att gå till varje dag, det här är fan inte roligt!