Imorgon (Söndag) ska jag och Taiga på återbesök till veterinären. Fattade ingenting när han hade skrivit Söndag på papperet jag fick med mig hem. Jobbar veterinärer på Söndagar?

Jag tog slutsatsen att bara de verkligt dedikerade och duktiga veterinärerna som tar sig an jobb på Söndagar. Han ska förvisso bara lägga nytt bandage på benet och ta bort eventuellt grus som hamnat kring stygnen, men det är ändå väldigt imponerande.

Ikväll blev det en lugn och behaglig kväll i soffan. Såg första delen av Luftslottet som sprängdes ikväll. Superspännande! Men när man läst boken är alla människor helt annorlunda än på teven och hjärnan känns som om den hamnat i en mixer. Vilka är alla människor? Dem borde ha namnlappar på tröjorna eller något liknande så att man inte blir så hemskt upptagen av att ta reda på vilka alla är.

Nu väntar sängen.. har längtat efter sängen ända sen jag såg Alice ligga och sova räv på puffen.

God Morgon!

Spenderade natten nere i vardagsrummet brevid Taiga. Jag låg i våran gigantiska saccosäck och Taiga i hennes med tratten på. Jag sov väldigt gott vilket jag inte trodde var möjligt på grund av att man ligger så inpackad i den där kokongen.

Sen när Ph vaknade fick jag lov att låna bilen för att åka till apoteket och köpa Taigas antibiotika. Jag som inte är någon hejjare på automatlåda i bilar tog Taiga i baksätet och gav oss iväg. Men dit och hem kom vi. Nu ligger vi helt utslagna och väntar på bättre tider..

 

Jag måste byta däck på bilen idag.. suck!

Idag har varit en jobbig dag för lilla Taiga. Hon har åkt bil ända till Västervik i Tavelsjö, blivit opererad och fått en ny kompis, tratten. Veterinär Birger Andersson har gjort ett strålande jobb och bjöd även på en kloklippning under tiden hon var sövd. Det var en bonus för alla inblandade!

Nu ligger vi här i vardagsrummet i varsin saccosäck. Vi är båda supertrötta av den händelserika dagen. För mig har det varit en otrolig anspänning och jag har varit som en fiolsträng hela dagen. Har tänkt på Taiga från stunden jag lämnade henne i operationssalen fram tills att vi fick hämta henne på en parkeringsplats i Hissjö. Veterinären tyckte att jag hade en väldigt trevlig hund och det var nog det bästa betyget på hela dagen. Mitt älskade lilla hjärta!

Vi tog oss en liten powernap och då fick tratten stå på sidan..


Men när hon började intressera sig för bandaget åkte tratten på igen..

 

Jag gruvar mig lite inför imorgon. Taiga ska sövas och tumören på hennes has ska opereras bort av en karl som raspar hästars tänder till vardags. Han är veterinär såklart, men jag ska lägga mitt barns liv i hans händer.. Sist jag la hennes liv i någons händer kom hon hem med en opererad tand. Under operationstiden satt jag mest och grät som ett barn medan mina kurskompisar försökte göra ett grupparbete. Hur ska det då gå den här gången?!

Åh jag är så blödig att det är skrämmande. Jag kommer aldrig att kunna lämna bort mina framtida barn.. Stackars barn!

Titta bara.. vem kan med gott samvete sticka kniven i en sån där söt liten tjej??

Jag är söt oavsett vad folk säger!!

Synd att min mobil tar så skräpiga bilder och att den inte begåvats med så mycket som en blixt. Då hade ni fått se livs levande prickigkorvar. De sötaste korvarna!

Tog en sväng förbi farsgubben för att få en kopp kaffe och surra lite. Det första jag såg när jag kom innanför dörren var fem livs levande brunvita små korvar som låg i en mysig hög och smackade förtjust av sin tillvaro. Fick hålla i en av korvarna men nästan direkt kom mamma Lara och slickade på sin lilla bebis vilket i sin tur resulterade att den lilla korven kissade i min hand. Förtjusande välkomnande!

När vi satt på andra våningen kunde man höra hur det smackades och sörplades från de små valparnas munnar. Hungriga små rackare!

Det är mycket svårt att inte bli kär i hela bunten och skaffar jag mig inte lite perspektiv på tillvaron så lär jag väl sitta med en valp om sju veckor..

Ja just nu känns det som att jag har myror överallt. Det kryper på kroppen, jag håller på att bli mentalt instabil! När jag kom hem från en underbar trerätters-middag hos mamma för några timmar sen ser jag till min förfäran att mitt kök är kolsvart. Inte av sot eller färg, utan av myror. Dessa djävulska påfund har på något sätt hittat in i huset och attackerar köket. Golv, köksbänk, spis, you name it! Jag vill inte ens titta in i skafferiet för att se efter.. Dem verkar härstamma från någonstans under diskmaskinen och där under ska jag plantera en myrdosa imorgon.

Sist jag var på affären hade myrdosorna ännu inte landat i hyllorna. Men jag hoppas att dem anlänt och väntar på mig. För får jag inte tag på myrdosor imorgon kommer jag att behöva utrymma huset. Jag avskyr myror mer än pesten.

Som tur är har dem inte hittat till vardagsrummet och till övervåningen. Då kan jag åtminstone sova utan att vara rädd att bli invaderad av mördarmyrorna!

Jag ska försöka dokumentera med bilder imorgon så att ni möjligtvis förstår omfattningen av dessa marodörer..

Nu har pappas hund Lara valpat. Tre småttingar är ute än så länge och jag fick höra deras små pipande ljud, helt bedårande! Väntar på ett mms från Matte och Husse som har lovat att fota och skicka.
Om jag får någon timme över imorgon ska jag åka förbi och kika på de små undren.

Det är lite familjära valpar, men säkert jättesöta små ulltussar.
Så är någon sugen på en Springer Spaniel valp, hojta till!

God Morgon!

Äntligen skiner solen.. som jag har väntat! Det enda negativa är att man ser hur illa städat det är inomhus. Men eftersom att förkylningen har blivit sämre så tänker jag inte svepa runt med någon dammsugare idag. Jag vägrar!

På tal om något helt annat så undrar jag ibland om mina katter är helt normala..? Imorse fick jag mota ut Alfons ur kylskåpet med en gurka. Han hoppar alltid in i kylskåpets nedre regioner och vägrar att komma ut. Och när kylen är fylld med varor är det inte helt lätt att slita ut honom därifrån. När jag äntligen fått ut honom ur kylskåpet attackerar han sin lillasyster. Han är en en typisk storebror som bara vill jävlas! Alice låg och vilade i sängen på klösträdet när han helt plötsligt börjar slå på hennes huvud med tassen och försöker få igång henne.

Det hela slutade med att jag fick sära på syskonen och att Alice fick värsta morgonfrippan och såg helt tufsig ut. Hon förtjänar nog hans slag lite med tanke på hur mycket hon skriker efter könsmogna pojkar. Igår fick jag säga till henne att dem tyvärr inte kan komma in hit, då blev det sju resor värre. Shit vad sur hon blev!

Mini-Alfons på den gamla goda tiden..


Den lilla oskyldiga Alice.. om man ändå kunde backa tiden!

Nu ligger båda monstren och vilar efter bråket. Så skönt med lite lugn och ro här hemma..

Den här damen börjar springa på både mina och Taigas nerver. Hon bölar och gapar efter någon viril kattkille dygnet runt och börjar bli väldigt billig vid det här laget.

Taiga skäller åt henne och jag försöker få henne på andra tankar med diverse aktiviteter, men förgäves..

Jag slängde ner hennes brorsa i en låda, det tyckte hon var roligt..

Jag tror att Alfons tyckte det var rätt mysigt i den nya lådan..

Rätt söt var han oxå!

Igår när jag äntligen fått min kamera att fungera någorlunda passade jag på att fota mina missar.

Det ser verkligen ut som om Alfons har päls gjord av sammet..

Han var trött och låg och myste på Pashminafilten jag fick av mamma i julklapp.
Lilltjockisen!

En slick på nosen fastnade också i arkivet..

Alice var trött och försökte mest att förstöra när jag ville sitta och surfa,
så honla sig brevid mig och surade en stund.

En lite butter tjej som verkar ha fattat tycke för det andra könet numera. Skrik och jämmer mest hela dagarna. Alfons som inte längre är en man fattar ingenting och tycker bara att syrran är hur dryg som helst. Taiga instämmer med Alfons och skulle nog ge henne långfingret om hon hade ett.

När ska hon sluta skrika så förbannat den där lilla vita fjanten?

Satt och pratade i telefonen när jag hör en duns på övervåningen. Jag hör en till duns och tänker att djuren leker på övervåningen. När sedan Taiga faller utför trappen och landar på golvet med en duns förstår jag direkt vad som hänt. Ännu ett epeleptiskt anfall.

Första gången, för två år sedan när det hände hade vi nyss flyttat in och jag hade i princip inga möbler. Hon rasade ihop och skakade okontrollerat. Det rådde total panik och jag kände mig så maktlös. Lika maktlös var jag idag. Men anfallet var inte lika intensivt idag. Hon kunde inte stå på benen och skakade men var hela tiden vid medvetande.

Oerhört otäckt och inte alls något jag vill uppleva igen. Hon blir inte yngre vilket kan bidra till att det händer fler gånger. Nu gäller det att ha uppsikt och tänka ett steg längre än tidigare. Hon kunde ju ha brutit ett ben eller ännu värre skadat ryggen. Men nu ligger hon i soffan och myser och verkar tillsynes oberörd.

Snart är det läggdags..

Det här är året då det gäller. 2010 ska bli ett bra år med nya möjligheter och framtidsutsikter.
2009 slutade med feber och elände. Satt hemma i soffan och snörvlade i kapp med Taigas flåsande över alla raketer som smällde utanför. Hon dreglade ner hela soffan så att jag tillslut fick sätta mig på armstödet. Ute gick det inte att vara heller, då blev hon helt galen och skulle bara in. Skakade som ett asplöv och satt klistrad mot mitt ben.

Nä, att vara i stan under nyårsafton är ingen hit för en skotträdd hund.

Idag har det kommit minst en halvmeter snö som jag inte har orken att skotta bort. Jag känner mig väldigt dåsig och svag i kroppen. Behöver nog en dag till då jag bara sitter och slöar i soffan. Egentligen det bästa sättet att inviga det nya året..

Var ni ute på festligheter igår?

Varje år pratar människor om jul och nyår. Det ska planeras och fejjas, kläder ska inhandlas och skumpa ska drickas. Det är trevligt och angenämt att lyssna på vad alla ska hitta på när det nya året rings in. För egen del är nyår min allra värsta "högtid" på hela året.

Inte för att jag inte dricker skumpa eller tycker om att klä upp mig och gå på fest. Det är ju skitkul! Men nu råkar det vara så att min lilla söt-foffa är så pass skotträdd att vi fått försvinna ut i skogen och gömma oss i några dagar för att slippa se henne må dåligt. Det är alltså på grund av alla raketer och smällare som vi inte kan vara hemma. Jag kan bli så arg på människor som smäller både natt och dag. Det finns liksom ingen hejd på när det ska smällas, men luktar det krut och smäller högt är det roligt, tydligen.

Kan ju inte anta att dem förstår vilken plåga det är för oss med skotträdda hundar, men det är rent ut sagt ett helvete!

Förra året åkte jag, Ph och Taiga ut till en stuga och bodde där i två dagar tills det värsta hade lagt sig. Men den stugan är numera såld och jag har inte en susning hur jag ska kunna fly undan. Min nuvarande lösning är att trycka in henne i bilen och åka långt ut i ingenstans i några timmar, eller så sätter jag mig här hemma med tv:n på högsta volym och fetvadd i hennes öron tillsammans med lite lugnande tabletter. Vi får ta tidiga promenader och försöka göra det bästa av situationen.

Åh det gör så ont i hjärtat att jag inte kan berätta för henne att det inte är farligt. Spelar ingen roll hur många gånger jag försökt förklara eller bara stå stilla medan det smäller, men hon får panik och inget jag gör kan få henne att bli lugn. Det enda som hjälper är att gå hem. Men även inomhus låter det och hon kan varken sitta eller ligga still. Hon springer runt hemma och gnäller oroligt.

Någon som har något bra tips?
Jag har slut på idéer. Jag vill bara att hon ska må bra.

Hon är glad att matte äntligen håller sig hemma och ger
henne köttbullar istället för att ränna runt och öppna paket!

Hon vill ge alla hennes kompisar, människor som djur en stor blöt puss och ett roligt snöbollskrig!

Vad är det för fel på mina katter?

Idag tog jag med dem till Phs mamma igen och under hela tiden är dem spända som fiolsträngar och fräser och morrar åt allt som rör sig. När vi sen ska åka hemåt igen så börjar de två annars så kärleksfulla syskonen att bråka. De fräser och morrar åt varandra som om de aldrig hade träffats tidigare.. Underligt!

I bilen hem låg dem tysta i varsitt hörn på transportburen och surade och när vi kommit innanför dörrarna här hemma så tar det ungefär 10 minuter så är dem bästisar igen.

Varför beter dem sig så?!

Sitter och tragglar teorier av bara farten.. Kan inte förstå hur man i sin vildaste fantasi skulle vilja bli teoretiker?!
Näe.. tacka vet jag raka rör!

Just nu är jag på väg ut med Taiga på den längsta promenaden under dagen. Det är kallt och jag gruvar mig lite. Var ute och tog lite luft för någon timme sen och jag känner mig inte det minsta sugen på att sticka ut näsan igen.

Men plikten som matte till en kissnödig hund kallar och det är bara att gilla läget..
Ibland önskar jag att hon var lite mer frigående, som en katt typ. Att jag bara kunde släppa ut henne, sen går hon våran intränade runda och kommer hem igen, ger ifrån sig ett skall så jag öppnar dörren och kan släppa in henne. Det vore ultimat en sån här kall och mörk dag.

Ähh, ingen idé att sitta här och drömma sig bort, pinan blir bara värre.
Nu drar vi ut i kylan!

För er som känner en hund eller själv äger en hund så kanske ni har varit med om att hunden vill ha i stort sett allt det du äter?!

Det gäller även här hemma. Taiga är sugen på allt jag stoppar i mig. En speciell godis som hon älskar är Skumtomtar eller Juleskum som det så finurligt heter. Och ingen är nog lyckligare än hon att Juleskum numera finns på hyllorna i varenda butik.



Hon ser tomten, snålvattne börjar rinna, hon tittar med sin mest bedjande blick och när jag säger varsågod slukar hon tomten så snabbt att man undrar om den va så himla god ändå?!

En annan person jag känner har ett mycket underligt förhållande till sina hundar. Iaf en av dessa hundar.
Jag var hemma hos den här personen som är min pappa för några veckor sedan och blev bjuden å middag. När vi satt oss i soffan kryper Jussi, hans ena Springer spaniel upp i hans knä och tittar bedjande på husse med sina hängiga ögon. Pappa förklarar att Jussi och han brukar äta skumtomtar tillsammans.. Jaha, tänker jag. Det gör väl jag och Taiga också. Det jag inte förstod då var att pappa agerar tuggare och Jussi sväljare. Jussi tycker nämligen inte om mjölet på tomtarna så pappa tuggar först tomten så att mjölet försvinner, sen puttar han ut halva tomten utanför munnen och sen tar Jussi den och smaskar i sig.

Både jag och pappas fru rynkade båda på näsan när vi fick se hur detta gick till. Och tro inte att vi andra fick smaka på någon skumtomte, nej då.. pappa och Jussi åt och vi andra fick gott hålla oss till bullarna och det övriga godiset. Trots att tomtarna är goda kände jag dock inget direkt sug efter att ha sett den där showen..

Det är som nån annan sjukstuga här. Upptäckte tidigare i eftermiddag att Taiga har en knöl på höger bakhas.

En stor knöl som kan liknas med en jättestor vindruva. Hon tycks inte bry sig om knölen och jag har läst på olika forum att om knölen går att röra på där under huden så är det mest troligt en fettknöl. Men det måste nog kollas upp förr eller senare. Ska se om den bli mindre, kan vara en blodansamling också efter en smäll eller nåt liknande.. vi får se.

Nu ikväll lägger sig Alfons och grymtar på golvet och kräks upp en stor loska osmält mat. Så vad det ska bli av dem här djuren vette tusan.. Tror att han blir lite för ivrig när han ska äta och hetsäter, sen blir magen chockad av allt som kommer ner och sen får vi tillbaka det i samma form fast äckligare.

Det är bäst att man går och lägger sig så att det inte uppstår fler tillstånd..

Nu ska vi bege oss mot drömmarnas land, Alfons ville bara säga God Natt och hälsa er att operationen igår gick bra och att han är på benen igen, han känner sig som en ny katt! Men nu när han inte tycker om tjejer längre vill han meddela att han bestämt sig för att fötter är det nya gay. Det är riktigt "inne" påstår han..

Som bevis har han legat och kelat med min fot hela kvällen. Måste börja skydda fossingarna med fluffiga tofflor numera.. Finns det någon anonym grupp som inleder med frasen " Hej jag heter *** och min katt är kär i mina fötter..", isåfall vill jag bli medlem..

Sov Snött!