God morgon!

Vaknade av att jag hade en kissnödig hund som stod vid sängkanten och ville ha min uppmärksamhet. Jag blev genast överöst med pussar och keliga katter. Så börjar oftast morgonen här i huset. Så fort jag slår upp mina brungröna attackeras man av diverse fyrfota vänner. Det är nog det mysigaste jag vet.

Sen blev det lekfest nedanför sängen. Alla blir så uppspelta att det hoppas och skuttas innan jag ens fått på mig strumporna. Sen går jag och Taiga ut på en liten promenad för att sedan duka upp till frukost framför någon repris av någon gammal serie.

Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska ta en sväng med dammsugaren eller om jag ska sätta mig och virka färdigt Taigas look-alike. Det lutar mot virkningen för dammsugaren försvinner ju inte ur skåpet om jag väntar några timmar..

I övrigt börjar dagarna smälta samman. Jag måste anstränga mig för att veta vilken veckodag det är, idag råkar jag veta att det är Onsdag bara för att Malou von Sivers sa det till mig i dumburken.. är det inte tragiskt?!

Ja jag måste nog ha lyckats med att ha världens kortaste anställning. Igår började jag jobba och idag vid lunchtid sa jag upp mig. Det var ett helt outhärdligt dåligt och konstigt jobb. Som tur är har jag ingen uppsägningstid då vi båda var överens om att glömma det som varit.

Jag hade verkligen hoppats att det var en grej som jag skulle kunna lyckas med, men att truga i folk att köpa något jag knappt själv tror på är omöjligt. Så mer glad än vad jag är nu över att vara arbetslös har nog ingen någonsin varit.

Jag känner en lättnad och som om jag kan börja andas igen.

Välkommen att erbjuda mig ett normalt jobb, med normal lön (oavsett hur stor eller liten), jobbarkompisar och en chef som verkligen kan utbilda sin personal.

Ja vad ska man säga.. första dagen kändes bra till en början. Sen började humöret att dippa lite och jag kände mig mer och mer fientligt inställd till jobbet. På kvällen fick jag en pepp av mamma att faktiskt ringa och prata ut med chefen. Sagt och gjort..

Nu känner jag mig mer peppad än någonsin och ska faktiskt genomföra mitt andra kundmöte inom kort. Ska bli spännande att se om jag kan få igenom en affär den här gången. Första såg jag mer som övning, så nu vet jag vad jag måste trycka mer på och använda som argument. För alla företag vill synas, syns man inte så finns man inte i den här världen vi lever i.

Ja, jag börjar väl så smått bli hjärntvättad, men min chef måste nog få något typ av pris för att vara bra på att peppa. Han kan verkligen få en på ett gott humör.

Nu ska jag koka ihop lite frågor till intervjun och göra mig en smörgås eller två.

Vad har hänt med blogg.se?

Jag skrev ett inlägg sent igårkväll (Lördagens resumé) och klickade på knappen "Publicera". Men nu när jag kollar läget här inne så syns inte inlägget. Eller jo, nu finns det, men jag var tvungen att publicera inlägget ännu en gång. Himla underligt hörrni!

Idag ska jag hämta upp modern på flyget. Jag fryser konstant och känner för att lägga mig under en filt och virka hela dagen. Men det går inte. Jag ska ju plugga på inför jobbet jag ska göra imorgon. Jag är så spänd! Hur ska jag klara av det här? Det känns lite som en utmaning och lite omöjligt på samma gång, en underlig känsla.

Ikväll är jag bjuden på middag hos svärmor, det ska som alltid bli väldigt gott med hennes mat. Det innebär även att jag slipper stå framför min egen skitiga spis som verkligen är i behov av en dusch av rengöringsmedel. Men det man inte dör av tåls att vänta med..

En nyttig sak jag ska göra idag är iallafall att ta en svängom med snabeldraken. Det ligger söndersmulade gamla blomblad som mina illbattingar har lekt med på golvet och det stör så inni bomben. Sen ska jag som sagt ta en bild på den nya sandmattan.

En sak till, behöver jag säga att jag numera har en beef med allt vad snöfall heter?!

Hah!
Jag är vaken och är hyfsat redo för att ge mig ut på landsväg 92!

Nu återstår bara lite frukost och en promenad i svinkylan sen kan resan börja.
Håll tummarna att renar och andra fän håller sig borta från vägen nu när jag ska ut o köra.

Taiga sitter och tigger, allt är som vanligt även så här tidigt på morgonkvisten.

Tjohej!

Jag skulle öppna min dörr för att gå ut på en kort men intensiv promenad med Taiga. Problemet jag då fick fightas med var att dörren knappt gick att öppna. Den hade drevat igen av all snö. Jag tog i med mina "enorma" flörtkulor till muskler som halvt glömt bort hur man arbetar lite extra och till slut gick dörren upp. Att sen ta sig ut från gården blev som att bestiga ett halvt Kebnekaise, det var igendrevat nästan överallt.

Att bara gå en kort promenad fick till och med Taiga att bli skrämd av de starka kastvindarna som från ingenstans dök upp då och då. Däremot kände hon inte alls att hon ville gå in när vi äntligen kom in på gården igen. Närå, hon hade gärna legat ute i snön en stund. Men där gick våra åsikter isär. Så nu ligger vi helt omtöcknade här i vardagsrummet och pustar ut. Ska sätta mig i en telefonkonferens om en liten stund och sen blir det att förbereda musklerna och den övriga halvtaskiga kroppen på en kamp mot snödrivorna.

Mamma ska komma förbi och lämna katten hos mormor medan hon åker och har det trevligt i Götlaborg. Så det vore ju bra om hon kunde komma in på gården med bilen samt kunna gå in till mormor utan att behöva dyka ner i diverse snöhögar. Så skottning står på agendan efter konferensen.

Någon annan som fått psykbryt på snön idag, eller har alla utom jag haft turen att kunna hålla sig inomhus?

Gu se törrt me inlägg det blev nu då.. jag som tycks ha all tid i världen att blogga på. Men inte idag, nä det har varit fullt upp hela dagen. Eller, kanske inte hela dagen, men största delen av dagen.

Har suttit i telefon nästan hela förmiddagen. Samtal hittan och dittan och kötider o skit. Är hyfssat less på allt vad pappersarbete och formulär heter. Tog iaf tag i det stundande mötet med kommunen och styrde upp lite nyttigheter. Sen tog jag röda faran och drog ner på Arbetsförmedlingen. Min blivande arbetsgivare sa att de betalar intervjuresor och jag var inte sen att dra ner för att kolla om det stämde. Det stämde och efter många om och men fick jag komma till en knallrosa handläggare.

Kan väl inte påstå att allt var solklart för mig innan, men ännu snurrigare blev det efteråt. Det visade sig att de inte sponsrade resor till intervjuer med provisionslöner. Jag blev lite chockad och orkade inte argumentera utan drog hem och ringde till den blivande arbetsgivaren. Han blev helt ursinnig och bad att få återkomma efter att ha pratat med "kärringen på Af" som han kallade henne.

Efter några timmar ringde han upp och var inte helt nöjd med de svar han fått. Tydligen är Umeå den enda arbetsförmedling i Sverige som nekar till en sponsrad intervjuresa mot provisionslön. Det slutade med att det löste sig på bästa sätt ändå så vi behöver inte oroa oss för resekostnaderna.

Jag ska samåka med en annan tjej som också ska börja jobba för företaget, på fredag ska vi till Hoting och träffa Tonka. Vi har bara pratat i telefon än så länge, men hon verkar helskön och lika pratglad som jag. Verkar som att jag allt som oftast har tur med mina samåkningar. Hon sa själv att vi kändes väldigt lika bara efter några samtal. Ska vi umgås en hel dag kan det vara avgörande för framtida möten att kommer överens, men jag är ju inte direkt problematiska att umgås med.

Nä nu orkar ni säkert inte läsa mer, men jag har mer att berätta. Kanske väntar till fredag då jag vet mer om jobbet.

Ps. Har ytterligare en liten hemlis, eller hemlis, men några som jag vet läser är ännu ovetande.

Eftersom att veckan i helhet har bestått av att jag suttit ner på rumpan mestadels av tiden så fick Söndagen vigas till nyttoheter. Söndag ska ju vara en vilodag, men vila har jag nog fått så att det räcker och blir över.

Tog tag i hela återvinnings förrådet och stuvade in ca ett halvårs sparande av tidningar, reklam, pappersförpackningar, tomglas och annat bråte in i lilla Muppen. Inte helt lätt att stuva in en massa jox i världens minsta bil. Det är tur att jag inte behöver så mycket till benutrymme i förarsätet. Jag såg nog ut som en rosapimpad nomad där jag satt bland alla påsar och kartonger.

Ikväll ska jag och Taiga sova på den rätta sidan av älven och ska traska dit. Blir en Johan Falk-film ikväll om jag får bestämma. Får se vad den andra halvan tycker om det..

Har sammanlagt virkat 12 rutor med vitt och grönt garn. Nu ska jag göra några i svart och vitt. Gissar på att det blir 40 st till för att det ska kunna bli något av det hela. Jobbigast blir nog att dels fästa ihop det och sedan virka ihop allting.

Tur att jag har några dagar på mig att färdigställa den. Om jag kan knåpa ihop 10 rutor per dag så ska det nog gå på ett kick. Man vill ju bli klar nångång.

Har haft en riktigt slapp dag. Bara suttit på arslet och glott på tv, nu ser jag på Fantastic Four. Samma film som jag såg hos Ph för ett tag sen. Men det skadar ju aldrig att se ännu en gång. Finns nog inte mkt annat på kanalerna en Lördagkväll.

Vad gör ni för kul ikväll?

Har suttit i en halvtimmes telefonkonferens med Jimmy och två andra brudar. Det ger visst utdelning att söka tonvis med jobb och bifoga en bild där man ser glad ut.

Var tydligen den enda med säljerfarenhet i gruppen under konferensen. När karln började snacka om lön blev jag helt stissig. Shit vad mycket man tjänar på ett skitjobb där man inte ens behöver vara utbildad. Iofs måste man ligga i och jobba som en tok, men vaddå, ska jag ändå inte jobba med det jag är utbildad till kan jag ju lika gärna jobba hårt med något annat och tjäna lite stålar.

Nu gäller det att hålla humöret uppe och hoppas att nästkommande telefonsamtal med Jimmy går bra så kanske jag inte längre behöver kalla mig själv arbetslös så länge till. Håll tummarna!

Här går det undan! Har sökt 10 jobb bara på några få timmar. Det är väl kanske inte mina prioritetsjobb men man får söka det som finns.

Så då vet ni vad jag gör..

Trodde jag skulle få en boost av att besöka Arbetsförmedlingen igen. Att bli sådär peppad inför att söka jobb. Det blev helt tvärtom!

Först fick jag vänta i evigheter på min tur. Efter en söt kopp varm choklad fick jag träffa en karl som kändes mer eller mindre som en dålig skådis som var där för att reka inför en roll i tv-serie. Han hade inte den kunskap och peppade inställning jag hade hoppats på. Han förklarade för det första att jag minsann inte hade rätt till någon som helst arbetslöshetsersättning från A-kassan utan att jag kort och gott fick besöka de Sociala myndigheterna. Vilket jag direkt tvivlade på då jag pratat med dem. Men jag lät honom hållas..

När jag äntligen kom därifrån och hade fått en handläggare och en informationsträffstid kände jag för att gå hem och gråta en skvätt. Hoppet jag hade innan var som bortblåst.

Lite senare träffade jag upp Josefine för att gå och ta en fika. Jag som inte ätit något tog en Ädelost & Broccolipaj på Starz. Gött, men de hade lagt pajen på något hårt och frasigt som såg ut som bränt papper. Lite bökigt att få bort, men annars var det gott.

Har käkat middag hos mormor och fått ett uppdrag av henne. Ska renskriva hennes livs historia som hon varit så duktig att skriva ner under sommaren och hösten. Ska bli intressant att läsa om hur hon blev kär i Morfar.

Nu sitter jag och glor planlöst på teven och ska sätta igång med mitt nästa VirkVerk..

Igår fikade vi hos mamma. Vi hade bunkrat upp med en massa gofika och knappt hälften åts upp. Jag tror att jag fått mitt beteende när det kommer till bjudningar av min mamma. Hon är livrädd att det inte ska räcka, därför jobbar hon hellre halvt ihjäl sig för att baka massvis med sorter och sen slutar det som igår. Att det mesta måste frysas in igen. Jag är exakt likadan. Sen förbannar jag mig själv för att jag aldrig lär mig.

Det kom en hel drös med nära och kära som ville gratta. Det uppskattades verkligen och det kändes underligt att alla hade med sig någon form av present när jag själv funderade vad jag hade gjort för att förtjäna alla fina saker.

Några av de fina sakerna jag fick

Thomas Sabo charm till mitt armband från mamma

Pentik Hjärtskål av Phs mamma m. familj

Pilgrim halsband av Mormor och Morbror m. familj

Rosa tulpaner från Isse

Bukett från Pappa o M

Det finns mer.. visar det sen. Speciellt en grej som jag vet att Noomie kommer att tycka om.
Ska filma den för att man ska förstå..

Jag blev inte glömd och fick komma upp på scenen bland de första. Fick ett ståtligt diplom att sätta upp på det framtida kontoret. Känns ju skönt att ha det på pränt, kan ju finnas de som inte tror på allt man säger.
Det står dock klart och tydligt att Diplomet inte har formellt meritvärde.

Nu är skoltiden över!

Alla färska socionomer!

Mitt fina diplom!

Favvisläraren Kicki i mitten!

Man blir ju trött på att posera hela tiden..

Nu ska jag ut med foffan igen och sen blir det fika hos mamsen med de närmast sörjande..

Nu är piffandet klart. Blev lite halvbra, men det får duga. Det lär väl ändå gråtas bort.
Usch vad sorgligt det kommer att bli. Det är nog sista gången man träffar många av sina funna vänner i klassen.

Jag har iaf blandat casual klädsel med lite curls och kavaj..

Snart börjar allvaret.. bäst att rasta foffan.
Tjohooo!

Idag är den dag jag rent officiellt blir en legitimerad socionom. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att den här dagen skulle komma. För 3½ år sen kändes det som en evighet. Men vatten har runnit under broarna och frusit till is vilket nu har lett till att jag ska piffa till mig och motta ett diplom på scenen av någon nisse på Institutionen för Socialt arbete.

Det känns helt overkligt än så länge, men det kanske klarnar när jag ställer mig i duschen. Vem vet?!
Jag tar självklart med mig mammas kamera och det hela ska förevigas. När jag är gammal och dement kan det vara bra med en liten påminnelse vad som kanske kan vara avgörande för min framtid.

Igår hade jag celebert besök av min fina Em. Jag ville bjuda henne på lite fika eftersom att hon inte har möjligheten att komma ikväll. Det jag inte hade förväntat mig var att hon hade köpt superfina dricksglas åt mig. 8 skönheter som nu står och väntar på att bli diskade i maskinen.

Jag bjussar på en bild.

Wohoooo!
Jag tar examen idag!

Oj så tung det gick att kliva upp idag. Försov mig med en hel timme. Ska iväg till skolan för att skriva ut 5 exemplar av uppsatsen som ska skickas hit och dit. Blir upphämtad om en stund och jag känner mig inte alls som någon stjärna idag. Rätt smutsig faktiskt. Mössan åker på och får stanna där tills jag är utom räckhåll för övrig civilisation.

Vad gör ni idag?

Ja, vi blev godkända!
Men som de andra grupperna vi opponerade tillsammans med så ska  vi göra ändringar i uppsatsen. Men det tar vi tag i imorgon och sen får det vara klart. Kan även vara värt att nämna att idag var min SISTA skoldag på utbildningen. Känns skönt att den milstolpen är avklarad. Nu börjar nästa uppdrag, att hitta sig ett jobb.

Fick höra att de söker unga nyutbildade till Doroteas socialtjänst idag. Kanske kan va nåt. Bättre än inget iallafall! Jag ska iaf börja med att ringa praktikplatsen för att höra om dem kanske har någon på avdelningen som ska sjukskrivas eller föda barn. Ibland kan man ha tur i oturen..

Jag får be till högre makter ikväll. Men innan dess ska jag på teater. Jag, Ph, Isse och Josse ska se Världs Ände ikväll på Profilteatern. Är en av julklapparna jag fick av Ph. Inte ofta man är kulturell, men idag passar det bra. Ska tydligen vara en komedi, så ett eller två skratt sitter nog fint så här efter en lyckad opponering.

Jag behöver nog inte nämna att det är svinkallt ute?! Vem kan missa det?

Nu börjar nervositeten komma.
Hur ska mina nerver klara det här?
Någon annan ska bedöma vårat arbete som inneburit blod svett och tårar.

Jag kommer att fälla en tår om det går bra, går det dåligt kommer jag att storböla!
Imorgon är en annan dag..